Gränslös solidaritet och empati möjlig

Analys

1. solidaritet; gemensam ansvarighet

2. solidaritet; stark sammanhållning.

Det kommer från ordstammen solid, dvs något som inte lätt går sönder.
Tvärtemot ordboken tror jag att de flesta människor förknippar ordet
solidaritet med mycket mer än gemensamt ansvar. Solidaritet handlar, i
alla fall för mig, om att visa empati med andra människor, också på
individnivå.

Att se sig själv i andra, helt enkelt.
I många delar av världen betyder solidaritet, och att folk visar det,
skillnaden överlevnad eller undergång. Rörelser som MST (Movimiento sem
tierra) i Brasilien är ett bra exempel på en rörelse som går ut på att
en hel grupp av befolkningen, de jordlösa, ska få tillbaka makten över
sina
egna liv genom att återigen bli markägare. På den brasilianska
landsbygden
beror en familjs ekonomiska överlevnad på om man har mark att odla
eller
inte. En plätt att få odla sin mat på, en plätt att få se sina barn
växa
upp på.

Nyliberala jordreformer

Den brasilianska regeringen, med tidigare presidenten Cardoso i
spetsen,
var övertygad om att en modernisering av jordbruket var nödvändig.
Under
många år, med början på 1980-talet, genomförde regeringen en kraftig
reform av jordbruket i nyliberal riktning. Man öppnade den nationella
marknaden för utländska produkter och privatiserade statliga företag
för
att locka internationellt kapital till Brasilien. Statens roll skulle
drastiskt minskas både i strategiska sektorer av ekonomin som
stålindustri, bränsle och elektricitet, men också genom nedmonterande
av
medborgarnas basala rättigheter såsom utbildning, hälsa och
kollektivtrafik.

Cordoso och hans regering hade bland annat följande visioner i åtanke:
a) Att stimulera skapandet av stora markytor som producerar sädesslag
för export.

b) Att stimulera för stora företag, varav många multinationella
företag,
att skapa oligopolisation av kontrollen över den interna
jordbruksmarknaden.

c) Att minska jobben inom jordbruket med ca 5% per år.

Tanken var att småjordbrukare skulle integreras in i den agrara
stor-industrin vilket skulle leda till att antalet småbönder minskade
avsevärt, teknologins tillämpning skulle öka och man skulle kunna
välja ut
den mest dugliga regionen för varje produkt.
Detta skulle alltså vara den modernisering av den brasilianska
jordbruket som Cordoso hade eftersträvat. Konsekvensen av reformen lät
dock inte vänta på sig.
I städerna ledde det till ett ökat beroende av importerade varor och
ett
ökat beroende av jordbruksindustrierna vilka kontrollerades av
multinationella företag. Allmän mark togs över av stora företag och
småbönderna fick vänja sig vid att antingen jobba åt nåt
multinationellt
företag och vara utan mark, eller vara arbetslös och utan mark - och
därmed utan möjlighet att försörja sig och sin familj. Så, medan USA
och
andra ägare av jordbruksindustrierna gnuggade händerna ökade
fattigdomen
bland landsbygdens innevånare. Och detta med den brasilianska
regeringens
goda minne och välsignelse.

Mellan 8-13 miljoner tvingas till städerna

Vill man se reformen i siffror kan man ta del av statistiken: Under
perioden 1975-79 spenderades 19 miljarder dollar per år på jordbruket
i
Brasilien. Med Cardoso som president minskades dessa utgifter till 4
miljarder.
Mellan 1985 och 1996 minskades dessutom antalet arbetare inom
jordbruket
med 5.5 miljoner. Av dem förlorade 2 miljoner arbetare sina jobb och
sina
försörjningsmöjligheter.
Till och med regeringens egna studier visar att om denna modell
fortsätter
kommer 8-13 miljoner människor att tvingas lämna landsbygden och söka
sig
till städerna. Som om en stor skada inte vore skedd i och med det;
städerna i Brasilien brottas redan med avgasutsläpp, kåkstäder i
ytterområdena och hög brottslighet. Man kan, utan att ha alltför bra
fantasi, lätt räkna ut vad konsekvenserna av en massinflyttning till
städerna skulle innebära.

Var skulle då de nya landlösa familjerna flyttas? Vad tänkte
regeringen?

Den federala regeringens myndighet INCRA (National institute of
colonisation and agrarian reform), vilken ansvarar för
markdistributionen till de berörda familjerna, använde sig av en policy som går ut på att
flytta landlösa familjer till avlägsna marker, vanligtvis långt ifrån
marknader, med obrukbar och malariasmittad jord. Historien känns igen.
Det är samma taktik som den amerikanska regeringen använde i slutet av
1800-talet mot urbefolkningen, indianerna.

En solidaritetsrörelse föds

Under en period då landet hade ca 5 miljoner landlösa familjer föddes
MST, med idén om att satsa på den interna marknaden, ta tillbaka jorden åt
de
som rättmätigt ägde den, nämligen folket, och skapa rättvisa åt de som
hade berövats den. MST har, oftast med lyckade resultat, genomfört
välorganiserade, fredliga ockupationer av oanvänd mark. På senare tid
har
dessa ockupationer lagliggjorts av INCRA, men inte utan att blod har
kommit till spillo och en hård kamp mot regeringen har varit
nödvändig. I
april 1996 massakrerades 19 landlösa vid Eldorado de Carajas av
militärpolisen efter beordran av statens guvenör att slå ner en
fredlig
protestmarsch genomförd av de landlösa. Efter denna händelse ökade
stödet
för MST bland vanliga medborgare. Fler och fler landlösa familjer
anslöt
sig och hjälp har också kommit från kyrkliga organisationer,
människorättsorganisationer och urbana fackföreningar. Också
parlamentspartier har visat sitt stöd.

MST-rörelsen är, enligt min åsikt, ett exempel på ”solidarity in
action”.
Det visar hur vanliga medborgare kan ta tillbaka makten över sina egna
liv
genom att ta egna initiativ. Kapitalet och storföretagen har inte
folkets
bästa i åtanke när de utformar nya lagar, ”modeller” och reformer.
Konsekvenserna av deras beslut är det alltid vanliga medborgare som
måste
ta. Oftast slår det hårdast mot de som redan är fattiga och maktlösa.
Folket i alla länder måste stå upp för sina rättigheter annars
riskerar de
att tas ifrån dem, steg för steg, ofta obemärkt. Från de fattigas
uppror
mot dammbyggen i Indien och de jordlösas motstånd i Brasilien till
Seattle
och Göteborg växer en solidaritetsrörelse som, i alla fall jag, vill
vara
en del av.

Josephine Wood är ledamot i Grön Ungdoms förbundsstyrelse
]]>

2004-02-18 kl 05:38