Smutskastningen av Berlusconi skymmer verkligheten!

Debatt

Om man på ett korrekt sätt vill tala om Berlusconis inträde i politiken skall man gå tillbaka i tiden till slutet av 80-talet då ”renahänder” (manipulite) rörelsen började ta form. Ett antal åklagare började borra sig ned i politikernas olika verksamheter och tycktes finna att en del politiker hade olagliga verksamheter vid sidan av politiken.

Detta ledde till att de stora partier som det italienska folket hade röstat till att regera Italien i 50 år försvann från den politiska världen, vilket därigenom bidrog till ett politiskt tomrum.

Tyvärr var åklagarnas arbete långt ifrån rättvist vilket ledde till att både skyldiga och oskyldiga politiker och politiska partier försvann från den politiska arenan.

I början av 90-talet var det ekonomiska tillståndet hos de största italienska partier väldigt ostabila. De största partierna i Italien var Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Republikanerna. Det var inte bara de regerande partierna som hade ekonomiska problem, utan också oppositionspartierna, dock ansågs deras problem som irrelevanta eftersom de inte regerade.

Alla dessa partier tog emot illegala finansieringar. Det var under den här perioden som ”rena händer” fenomenet fick sitt ursprung. De negativa aspekterna med ”rena händer” fenomenet var att undersökningarna hade en enda riktning; domarkåren undersökte enbart vissa partier, och inte alla. Domarkåren undersökte de partier som hade erkänt att de hade tagit emot illegala finansieringar. Exempelvis undersökte de Craxis parti, Socialdemokraterna, eftersom han var den förste av alla att erkänna att hans parti hade tagit emot illegala finansieringar. Detta bidrog att hans parti och dess allierade fick all fokus på sig, speciellt av media.

Resultatet blev att partier försvann helt och hållet ur den politiska världen, partier som hade regerat i Italien i drygt 50 år. Det som var fel med dessa aktioner av domarkåren, var att de aldrig undersökte vänsterpartierna av någon underlig orsak. Den italienska befolkningen har nu insett att det inte bara var de regerande partierna som var skurkar, utan även vänsterpartierna, som tog emot illegala finansieringar från Moskva. Dessa blev efter undersökningarna i princip ensamma i den italienska politiken.

Det var nu, som Berlusconi lägger fram sitt politiska projekt, som sedan kom att ta namnet Forza Italia, för sina närmaste medarbetare och sedan för olika typer av experter. Efter deras godkännande presenterade Berlusconi sitt politiska projekt för italienarna, och han fick deras godkännande genom att de gav Forza Italia segern i valet 1994.

Det som domarkåren hade gjort mot de tidigare regerande partierna, gick nu vidare mot
Berlusconi som person.

Aldrig i Italien, har en man blivit så undersökt som blev fallet med Berlusconi. Innan hans inträde i politiken hade han aldrig haft med rättssystemet att göra, men efter den dagen som han officiellt kandiderade för premiärministerposten, har en viss del av domarkåren varit på honom. De har vänt upp och ned på hans företag och anklagat honom för allt möjligt, utan att ha lyckats fälla honom.

Berlusconi gav den dåvarande kristdemokratiska partisekreteraren, Martinazzoli, förslag om hur högern kunde enas, och Martinazzoli erbjöd också Berlusconi en plats i senaten som kvitto på att hans idéer var intressanta. Berlusconi förklarade hur situationen var; bland högerpartierna rådde dålig sammanhållning, samtidigt som vänstern kunde
presentera sig på ett sammansatt sätt. Med tanke på majoritetssystemet hade det mer ”kompakta” vänsterblocket en klar fördel inför det kommande valet. Det var alltså i det här läget som Berlusconis roll inom politiken började ta sin form.

Vänstern planerade en stor manöver. De ville få bort en rad stora industrigrupper från privat ägande, och återge kontrollen till den statliga verksamheten. I riskzonen befann sig även Berlusconis företag. När han insåg detta ökade motivationen att snabbt få centern och högern att närma sig varandra, för att på så sätt kunna skapa en motpol till den enade vänstern.

Berlusconi är i allt väsentligt en demokratisk person, och definitivt ingen fascist. Något sådant skulle förefalla vara ytterst märkligt då hans far blev förföljd av fascisterna. Han är katolik med en liberal syn på politik. Som jag ser det är han den naturliga tolkaren av den Gasperianska politiken. Han tror på en fri marknadsstyrd ekonomi. Sedan har han en liberal syn på hur samhället bör se ut, där man tydligt värnar om sociala grundvärderingar.

För en tid sedan lärde jag känna en 30-årig man som blivit nominerad som ambassadör i Vilnius. Han berättade att det har skett en kraftig förnyelse i utrikesdepartementet sedan Berlusconi blev utrikesminister. Man har t ex eliminerat de så kallade ”utsugarna” som tjänade pengar utan att göra något. Är du ambassadör ska du numera regelbundet kunna visa upp resultat, annars får du åka hem.

Berlusconis karisma, och stora verbala förmåga ger tydliga intryck hos både ung som gammal. Det ser jag inte minst hos min mamma, och hos många andra i den äldre generationen, som kan ta till sig av det som Berlusconi säger. Tidigare användes ett abstrakt, politiskt språk som få förstod, eller kunde känna samhörighet med.

Sedan Berlusconi kom till makten har situationen för äldre förbättrats avsevärt. Över två miljoner italienska pensionärer fick tidigare endast 1 500 kr per månad i ersättning. Idag är den summan 5 000 kr netto, någon liknande aktion har vänstern aldrig genomfört. Man har fördubblat bidragen till alla de familjer som har ett eller flera handikappade barn. Man har genomfört en skolreform som innebar att alla barn skall lära sig det
engelska språket och ett ytterligare europeiskt sprak i femte klass. Detta har genomförts pga. italienarnas dåliga kunskap i det engelska språket. Arbetsreformen har gatt igenom, och 800 000 nya arbeten har skapats, och ytterligare 750 000 räknas bli skapade inom kort. Arbetslösheten har inte varit så låg sedan 1992.

Italien är den femte största bidragsnationen till FN, och den fjärde största nationen som
bidrar med humanitär hjälp ut i världen. Sedan ”Frihetshuset” regerar i Italien har alla skulder som U-länder har till Italien avskrivits.

En rad reformer har genomförts, utan att media både i Italien och Europa har uppmärksammat det.

Om man går in i en pressbyrå i Italien och läser de flesta (80%) av tidningsartiklarna, märker man att de är emot Berlusconis regering, och att de gör allt för att smutskasta personen ifråga och allt vi gör inom partiet.

Mediamakt existerar inte från Berlusconis sida, men hos vänsterns är mediamakt något som borde vara oroväckande både för den italienska liksom den europeiska befolkningen. Men tyvärr är den mediamakten så stor att sanningen har mycket svårt nå igenom.

När Berlusconi kom till Sicilien lyckades han på 45 dagar ordna problemen med vattenförsörjningen i Palermo. Vi har haft regeringar som under 40 år aldrig lyckats lösa den frågan. Direkt när Berlusconi insåg allvaret i denna vattenkris begav han sig hit till Sicilien med sin minister Lunardi, och sex veckor senare var alltså problemet löst.

En sak som berörde mig var när han kom ner hit till Sicilien. Han manade Palermoborna till lugn, och bad dem istället att förklara direkt till honom vad de tyckte skulle göras. En man som talar klarspråk! Sådant uppskattas inte bara av mig, utan av majoriteten av Italiens medborgare.

Idag är Berlusconi en person som har merparten av Italiens befolkning på sin sida. Man har försökt med alla medel att förgöra honom, man har t o m anklagat honom för att tillhöra Maffian. Alla anklagelser har dock fallit platt.

Om bara Berlusconi och vårt parti lyckas behålla makten i Italien under mer än 8 år, så
kommer alla att inse hur fel ni hade då ni dömde en person innan ni visste vem han var.

Jonathan Sferra, Informationsansvarig på Sicilien för Forza Italia Giovani
]]>

2004-09-18 kl 05:38

Kommentarer (0)