Den amerikanska drömmen - endast på engelska?

Recension

Tänk om en miljon soldater varje år försökte invadera ett land och att mer än 150 000 av dem lyckades. Skulle då inte alla tänkbara resurser sättas in för att stoppa invasionen?

Om man vänder liknelsen till att handla om invandring och gör soldaterna till flyktingar torde det stå ganska klart att författaren med svenska ögon sett ideologiskt borde stå snäppet höger om Sverigedemokraterna.
Liknelsen är hämtad ur boken Who Are We? av Samuel P. Huntington, professor på Harvard, som också arbetat som säkerhetsrådgivare i den amerikanska presidentadministrationen. Huntingtons tes är att latinamerikanska invandrare, i synnerhet mexikaner, utgör ett stort hot mot Amerikas nationella karaktär och identitet; i förlängningen också ett hot mot Amerikas existens.
Agget mot latinamerikaner grundas dock inte, enligt Huntington, på rasism, utan på ett motstånd mot mångkulturalism. Han anser att alla som vill är välkomna att söka medborgar-skap i USA, så länge de är beredda att assimileras och anamma en specifik amerikansk ideologi och kultur. I Who Are We? pekas latinamerikaner ut som en grupp som har visat en särskild oförmåga till detta. Därför drabbas nu USA av hemskheter som krav på tvåspråkighet inom tjänstesektorn, hemspråksundervisning i skolor, intresseorganisationer som lobbar för grupprättigheter, spanskspråkiga tidningar, spanskspråkig reklam etc. Allt det här är saker som konkurrerar med den dominerande amerikanska kulturen och hotar att transformera Anglo-Amerika till ett tvåspråkigt och bi-kulturellt Anglo-Hispanien.
Problemet med detta ligger i att i Huntingtons värld kan människor med olika kulturella identiteter inte samsas. 1993 hävdade han i en känd artikel att framtidens globala konflikter kommer att handla om motsättningar mellan olika kulturer; the Clash of Civilizations. I Who Are We? har han överfört detta till mikronivå och framhåller att USA:s existens nu även hotas av interna kulturskillnader.
Den lösning på problemet som presenteras är ett invandringsstopp och en nationellt omfattad monokultur som amerikaner bör binda sig till. Den har Huntington ringat in som en anglo-protestantisk kärnkultur bestående av värderingar som religiositet (kristendom), arbetsetik, och individualism. Idag företräds den av en stor massa luddigt kallad �den patriotiska allmänheten�. Med denna �allmänhet� som rättesnöre och med grova generaliseringar ger Huntington sig rätten att definiera hur en amerikan ska tänka, resonera och förhålla sig till USA och omvärlden. Som förklaring till varför just den anglo-protestantiska kulturen ska vara den enda gällande ges inte många andra motiveringar än att det varit den �ursprungliga� amerikanska kulturen i över 300 år.
Huntingtons förenklade kultursnack är störande likt hur exempelvis Sverigedemokraterna använder just kulturskillnader som argument mot invandring. Man förutsätter att kultur är något oföränderligt och anser sig berättigade till att bestämma dess gränser, vad det är och inte är, vem som är innanför och vem som är utanför. Helt enligt den här linjen menar Huntington att den amerikanska drömmen bara kan drömmas på engelska.

2005-01-09 kl 04:54