Historia skrivs när Bolivia får ny president

En demokratisk fest, ett historiskt ögonblick, en jordskredsseger. Valet i Bolivia har fått många benämningar sedan segern togs hem av socialistpartiet MAS i söndags. MAS 51.1 % gav partiet absolut majoritet i kongressen och de följdes av högerpartierna PODEMOS 31% och UN 8 %. For första gången i landets historia är presidenten, Evo Morales, en representant från ursprungsfolket aymara.

Vad gör utgången av detta val så utmärkande?
Bolivias politik har anda sedan landet blev demokratiskt i början av åttiotalet bestått av olika högerkoalitioner. Dessa har drivit en nyliberal agenda med privatiseringar, en minskning av statens roll och en marknadsliberal politik. Detta kombinerat med årtionden av diktatorstyre har resulterat i att folket i allmänhet inte känner igen sina egna liv i detta som kallas politik. Man hade ingen tro på sin egen förmåga att påverka sina egna livsvillkor sa varför gå och rösta?

Början av 2000-talet innebar även en början på en förändring av detta. De sociala rörelsernas lyckade protester planterade tanken hos människorna att protestmarscher och demonstrationer faktiskt kunde leda till förändringar till det bättre, om än till ett mycket högt pris. Det som utmärkt de sociala protesterna de senaste åren är att kvinnor, ungdomar och ursprungsfolk, dvs. de marginaliserade grupperna, börjat involvera sig i sociala rörelser i större utsträckning. Naturligtvis finns det undantag, t ex kvinnor som gått tillbaks till den privata sfären och till den position som säger att kvinnor inte ska lägga sig i politiken. Ser man till det politiska livet är de dessvärre mycket dåligt representerade då kvinnor på politiska poster oftast hänvisar sin politiska kamp till sin roll som mor. På den politiska arenan finns utöver detta representanter for internationella NGOs som säger sig förespraka kvinnors intressen utan att fråga dem om deras behov, eller radikala anarki-feminister som den andra extremen. Kritiken mot dessa motpoler och bristen på sann representation har dock börjat komma fram mer och mer, så kanske ser vi en förändring på det området i framtiden.

Det som det bolivianska folket (3.7 miljoner röstade) klart och tydligt visade vid valurnorna i söndags var att landet var i stort behov av en förändring, av att bryta med den modell som man arbetat efter de senaste 25 åren. Bolivia tillhör fortfarande ett av de fattigaste länderna i Sydamerika och uppenbarligen har situationen inte förändrats för en majoritet av befolkningen trots att siffrorna visat på några procents ekonomisk tillväxt.
Evo Morales absoluta majoritet är något mycket ovanligt i koalitionernas Bolivia. Detta innebar att han inte behöver kohandla med andra partier i kongressen för att få igenom sina förslag. De löften han har gett sina väljare är att nationalisera gasen så att vinsterna av detta kan fördelas på tex utbildning och hälsa. Kokaodlarnas intressen är en annan fråga som ligger den nyvalda presidenten varmt om hjärtat, därför vill han legalisera kokabladet som ursprungsfolket använt i århundraden till sina traditionella ceremonier och till dagligt bruk. Dock vill han kriminalisera tillverkningen av kokain. En annan fråga som visar på hans vänsterinriktning ar att han säger sig vilja upprätthallå sina goda kontakter med Fidel Castro på Kuba och Hugo Chavez i Venezuela.

Det är onekligen en spännande tid i landets historia och tiden får utvisa om Evo Morales och hans MAS får en chans att leda in landet på en ny väg, en väg där politiken inte är korrumperad och leder till berikandet av några få. Det finns dessvärre många aber i vägen for en sådan utveckling. Den ökade militariseringen av regionen minskar ländernas suveränitet och politiska handlingsutrymme, transnationella företag kan komma att protestera i WTO mot att de inte får fria händer i Bolivia och USA kan börja oroa sig for att “vänstervågen� ska sprida sig i hela Latinamerika och vidta ätgärder därefter. Ser man till folkets reaktioner på sådan inblandning utifrån de senaste åren så står det klart att eventuella hinder på denna nya väg inte kommer att tas emot utan kamp.

Petra Strååt befinner sig för närvarande i Bolivia, dar hon praktiserar på organisationen CEADL (www.ceadl.org), vilken arbetar med att koordinera de sociala rörelsernas verksamhet samt med att utbilda och stärka ungdomar sa att de ska kunna ställa krav på att deras rättigheter tillgodoses.

]]>

This entry was posted in Notis. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.