Under 2005 skulle vi göra “poverty history�, men vad skulle egentligen hända om länder som Kina och Indien ens kom i närheten av samma extrema konsumtionsnivå som oss här i den privilegierade delen av världen? Utmaningen vi står för är att inse att hållbar utveckling inte längre är ett alternativ, utan ett måste och det är under 2006 vi har möjligheten att gå från vision till handling.
Moder Jord verkar ha fått nog av oss. Tsunami, översvämningar, orkaner och jordbävningar. Oljan sinar och tillgången till rent vatten är under all kritik. Samtidigt eskalerar befolknings-
tillväxten lavinartat.
Enorma problem kan tyckas, men det är kanske först nu vi inte längre kan blunda för att vi måste ta hand om naturen som omger oss. Se bara på den enorma media-uppmärksamhet som gavs till världsfattigdom och miljöproblem under 2005. Vi skulle göra “poverty history�, vi köpte plastband (som visserligen var olje-
tillverkade) med orden “environment-alismâ€? och vi sjöng med under Live 8. Ja, för att säga det med andra ord – det blev helt enkelt trendigt att vara för en bättre värld.
Så, den första utmaningen för 2006 skulle jag vilja påstå är att se till att medie-
strÃ¥lkastarna stannar där – pÃ¥ fattigdomsbekämpning, miljö och världsfred, samt att vi kommer ihÃ¥g de löften som gavs under det sÃ¥ omtalade G8 mötet:
– Biståndet till världens fattiga ska fördubblas till 50 miljarder dollar.
– Skulderna ska skrivas av till de absolut fattigaste länderna.
– Och inte minst lovades en start till ett slutligt avtal om att ge fri vård till HIV och Aids-positiva.
Stora framsteg med andra ord. Hjälp och skuldavskrivningar.
Detta tar oss vidare till 2006 största tillfälle. Att nu sätta detta i verket, samt att inte nöja oss med det som vi Ã¥stadkommit hittills. Nu har vi chansen att ta tag i de riktiga hÃ¥rda frÃ¥gorna, nämligen rättvisa handels-villkor. Det är där vÃ¥ra politiker i EU och USA ännu inte vÃ¥gat kliva in. Det finns helt enkelt allt för mÃ¥nga ömma tÃ¥r att trampa pÃ¥ – och inte vilka tÃ¥r som helst, utan de feta som tillhör i-ländernas befolkning. För vad skulle egentligen hända om vi gjorde “poverty historyâ€??
Enligt Worldwatch Institutes årliga rapport, State of the World, skulle vi behöva en extra jordglob om u-länderna ens skulle komma i närheten av den extrema konsumtionsnivå som den chipsätande delen av världen.
Värst är det när det gäller den dramatiska utvecklingen i de välfyllda länderna Kina och Indien. Det är här dubbelmoralen kommer in. För hur mycket vi än talar om att alla ska leva i samma välstånd, är det inte många som är villiga att offra en del av de bekvämligheter vi idag tar för givet. Argument som “det är ju ändå ingen annan som bryr sig� måste vi komma till botten med.
De nära sammanlänkade problemen med fattigdom och miljöproblem kommer annars drabba oss med total obarmhärtighet – rika som fattiga.
Skillnaden i hur det drabbar oss är dock väsentlig. Som ni har sett på nyhetssändningarna drabbas de redan sårbara oproportionellt hårt av naturkatastrofer. Det är faktiskt så att de absolut fattigaste, som beräknas till 11 procent av världens befolkning, drabbas av hela 53 procent av av alla naturkatastrofer!
När det gäller oss här i väst, handlar det snarare om stigande råvarupriser och konflikter som har sitt ursprung ur total frustration.
Så om vi inte vill se ett år där problemet med att vi helt enkelt är för många för en för liten planet blir totalt okontrollerbart, måste vi lägga fokus på Indiens och Kinas utveckling. Redan nu kan vi med glädje se hur dessa välfyllda stater insett att det inte är möjligt att gå samma miljöhotande väg som Väst har gjort. Det är en insikt som de inte är ensamma om bland de upp-kommande ekonomierna.
Möjligheten ligger i att vi nu kommit till den punkt då fler och fler inser att vi inte har något annat val än att jobba för hållbar utveckling.
Tyvärr verkar det vara de fattiga länderna som får ta på sig det största ansvaret. Och det för något som vi här i Väst har orsakat.
FAKTA
Enligt Worldwatch Institutes rapport “State of the World 2006� ligger de största utmaningarna och möjligheterna i hur Kina och Indien utvecklas. Valen som dessa länder gör inom de närmaste fem åren kan leda till en värld med växande ekologiska och politiska konflikter, eller en värld med fokus på energi- och resurssparande där även de fattigare länderna kan nå ekonomisk och miljömässig trygghet.
MÖJLIGHETER
– Världsproduktionen av etanol har mer än fördubblats sedan år 2000, medan produktionen biodisel har expanderat hela tre gånger. Oljeproduktionen har bara ökat med 7 procent under samma tid.
– Kina och Indien är i position att bli världsledande inom hållbar energi och ekologiskt jordbruk inom en tioårsperiod.
– De största bränsleproducenterna; Brasilen, USA, Europa och Kina, planerar att mer än fördubbla sin produktion av biobränsle inom de närmaste 15 åren.
– USA och Europa har allt mer bjudit in Kina och Indien i beslutsfattande om hållbar utveckling. Förhoppningsvis kommer Kinas och Indiens roll som nyckelländer i hållbar utveckling nu tas på allvar inom G8 och IEA (International Energy Agency).
– Indiska och kinesiska ledare har kommit till insik att det inte är hållbart att utvecklas i samma miljöovänliga riktning som Europa och USA.
– Kina är världsledande inom solenergi och försörjer 35 miljoner hus med varmvatten.
– Indien och Kina har förbundit sig att utveckla stora sol- och vattenenergi industrier som kan fungera som grund för ny teknik som även u-länder kan ha råd med.
– Bilinköpen har ökat oroväckande i Kina, men som svar på detta har transportdepartementet satt utvecklande av kollektivtrafik som högsta prioritet.
– De geopolitiska förhållandena har ändrats och vi har nu en möjlighet att använda behovet av hållbar utveckling till tekniska inovationer. Något annat är nämligen inte möjligt.
– 2004 införde Kina striktare regler för hur mycket växthusgaser bilar får släppa ut. Samma nivå som vi har i EU och bättre än USA.
UTMANINGAR
– Om vi fortsätter i samma takt som nu kommer det ta till år 2150 och inte 2015 innan vi når milleniummålen. Det krävs att de gamla löftena införlivas och att nya fortsätter att slås fast.
– Rekordhöga konsumtionsnivåer i USA och Europa ger minimalt utrymme för u-ländernas tillväxt. Det enda som är möjligt är en miljöinriktad utveckling.
– Konsekvenserna av de trytande naturresurserna visar sig tydligt med ökade priser, men ännu mer alarm-erande är det att en fjärdedel av världens väpnade konflikter de senaste åren har involverat en kamp om naturresurser.
– Om vi konsumerar lika mycket vatten som idag och befolkningstill-växten fortsätter att öka i samma takt kommer vi år 2030 behöva 24 Nilen för att kunna klara av behovet.
– Kina har bara 8 procent av världens vattenresurser, samtidigt som det ska räcka till 22 procent av världens befolkning.
– Mängden förbrukad koldioxid per person i USA är 20 gånger högre än per person i Indien. En totalt ohållbar nivå att kopiera.
– I Indien förväntas vattenbehovet fördubblas till 2025. Redan nu lider stora deler av befolkningen av vattenbrist.
– Indiens användning av olja har fördubblats sedan 1992, medan Kina har gått från nästan självförsörjning i mitten av 90-talet till världens näst största oljeimportör 2004.
– Om Kinas matkonsumtion skulle komma i närheten av Europas nivå skulle de själva stå för 40 procent av världens totala matresurser.
– Två tredjedelar av Kinas och hälften och Indiens energisystem är baserat på kolindustrin. Båda länderna är därför centrala för att vi ska kunna sakta ner växthuseffekten. USA är dock fortfarande etta.
Bild 1 och 3 från thestreets.typepad.com
Bild 2 www.studioearchitects.com
