Thailand - Krigszon och Paradis

Reportage

Den 28 april 2004 utlyste UD en avrådan till svenska folket om att åka till södra Thailand. Sedan dess har några korta inslag på nyheterna påmint oss om oroligheterna. Nu, nära två år senare, har över 1000 människor mördads i vårt kära turistparadis.
Vad är det som händer? Vilka är ansvariga? Och inte minst varför är det en konflikt överhuvudtaget? Följ med Utblick, som är på plats i Thailand.

“Så länge som ni fortsätter att mörda oskyldiga, kommer vi fortsätta att mörda oskyldiga�.
Citat på lapp, bifogat med en buddistisk mans avhuggna huvud. 14 oktober 2005.

Åk inte söderut! Det är uppmaningen jag får gång på gång från mina thailändska vänner. Bombattentat på tågen, människor som fruktar att skicka sina barn till skolan och skrämmande rapporter från människorättsorganistationer. Detta är inte Thailand som presenteras i semesterkatalogerna.
– Min muslimske pojkvän vågar inte ta sig över gränsen, han är rädd för att den thailändska polisen ska skada honom, berättar Anna - en göteborgstjej som under en längre tid har bott i norra Malaysia, nära gränsen till Thailand.
Tyvärr är pojkvännens rädsla befogad.
Vad är det som händer?
Just nu råder en blodig konflikt i Thailands södra provinser: Narathiwat, Pattani och Yala. Områden som till skillnad från resten av Thailand består av 80 procent muslimer. Vid en första anblick skulle man kunna dra slutsatsen att det endast handlar om att nå självständighet. Men inga sådana raka krav har artikulerats i samband med de åtskilliga attentaten mot polisstationer, militära byggnader och civila.
Inte heller har någon särskild grupp tagit på sig ansvaret. Utan det handlar om ett svåröversiktiligt våld som eskalerat sedan år 2004. Attacker och demonstrationer utförda av muslimska invånare möts av hårt våld från thailändska poliser och militärer och vice versa.
Konflikten började koka i januari 2004 när oidentifierade beväpnade män slog till mot en militärbas i Narathiwat. Fyra soldater dödades och över 400 vapen stals. Som ett direkt svar på detta utlyste premiärministern Thaksin Shinawatra, de s.k. Martial Laws, vilket i stort innebar att militären tog av sig handskarna i de tre aktuella provinserna. Ett okänt antal muslimska män arresterades, men som enda konsekvens ökade våldet ytterligare.
Kort efter detta “försvann� den nationellt välkände muslimske advokaten, Mr Neelapaijit, som hade i uppdrag att försvara de arresterade. En man som öppet kritiserat regeringen för deras odemokratiska metoder i de södra provinserna. Han är i skrivande stund ännu inte återfunnen.

En månad senare, det är nu samma dag som UD utlyser en avrådan om att besöka södra Thailand (den 28 april 2004) sker omfattande demonstrationer runt om i de södra provinserna. Allt börjar fredsamt, men eskalerar snart. Många av demonstranterna är beväpnade med knivar, machetas och pistoler. Militären skjuter till slut rakt in i folkmassan. Totalt dör 5 soldater och över 100 muslimer, enligt Amnesty International. I exempelvis en by blev 19 unga män skjutna, varav 15 med nackskott.
2004 var ett mörkt år. Hundratals muslimska män, tiotals thailändska soldater och en rad övergrepp, som tortyr och rena avrättningar, rapporteras från båda sidor.
År 2005 blev premiärminister Thaksin omvald med stor majoritet och tillsatte, en av civilsamhället i söder, efterlängtad kommission för att utreda övergreppen. Det dröjde dock bara några månader tills ännu en attack av lokala grupper i söder ägde rum.
Premiärministern utlyser vid det här laget undantagstillstånd och ger soldaterna ännu större befogenheter än de haft under de tidigare Martial Laws. Den nytillsatta kommissionens ordförande protesterar högljutt, men förgäves.

Muslimska män flyr till Malaysia medan våldet blir mer och mer organiserat och fortsätter just nu, idag, med oförminskad styrka.
Vilka är ansvariga?
Utomstående analytiker kämpar med att identifiera de stridande. På ena sidan buddistisk militär och polis, med dunkla motiv. Men vilka är det på den muslimska sidan? Några hävdar att oroligheterna göds med hjälp av internationell terrorsim och att konflikten har fundamentalistiska undertoner, medan andra anser att det till största delen handlar om ren kriminalitet. Helt enkelt makt om vapen-, drog- och människosmuggling och personliga konflikter som får en ursäkt i skuggan av ett så kallat “uppror�.
Enligt thailändare jag talat med, som har vänner och familj i söder, har mördandet satt igång en spiral där det kanske inte längre är viktigt vem som gjorde vad först, utan snarare att hämnas sina nära och kära.
Det är en minst sagt komplicerad situation där buddistiska invånare kan bo granne med den de vet har mördat deras anhöriga, men trots detta inte vågar ingripa p.g.a. repressalier. Och där muslimska invånare som utsatts för övergrepp inte vågar rapportera till polisen, för att de är rädda för att fängslas, torteras och om inte rent avrättas.
Varför är det en konflikt?
Historiskt sett ingick de tre provinserna i sultanriket Patani, som ockuperades i början av 1900-talet av kungariket Siam (nuvarande Thailand). Oroligheterna har hållit på sedan dess med varierande styrka. För 20 år sedan fick dock de muslimska områdena viss självständighet med hjälp av en stark muslimsk politisk representation. Detta togs bort när nuvarande premiärminister Thaksin valdes till makten 2001. Dessutom beväpnade han tusentals civila i söder för att de skulle kunna försvara sig för eventuella oroligheter. De muslimer som mottagit denna “hjälp� är en av de grupper som mördas flitigast just nu av beväpnade politska muslimer.
Men det är allt för lätt och skylla på dåliga politiska beslut. För att förstå konflikten kanske vi snarare ska fråga oss själva vad vi hade gjort om våra familjer och vänner var i fara?
Tagit till vapen?

Bild 1, från neo95.ifrance.com
Bild 2, Josephine Freje Simonsson

2006-10-26 kl 12:56

Kommentarer (0)