Sydafrika: Fritt från fattigdom på fyra år?

Granskning

År 2010 blir Sydafrika det första afrikanska land att hålla i fotbolls-VM. Tills dess har regeringen lovat att sänka kriminaliteten, säkra trafiken, skapa kollektivtrafik och rensa upp i kåkstäderna.

Bussen rusar fram längs motorvägen på väg mot Kapstaden. Vi stirrar alla ut ur fönstren. Enligt min erfarenhet är vägarna från flygplatser sällan fagra. Och denna resa bjuder på en omtumlande syn.
– Regeringen har lovat att inför fotbolls-VM 2010 kommer allt det ni ser här att vara borta, förklarar vår sydafrikanske guide längst fram i bussen.
Kilometer efter kilometer av hopträngda plåtskjul förlöjligar hans ord. Den enorma kåkstaden Khayelitsha breder ut sig så långt ögat kan nå.

Men regeringen har lovat mer än att bara röja undan kåkstäderna. Sydafrika må vara det mest utvecklade landet på den afrikanska kontinenten, men i jämförelse med västvärlden ligger de fortfarande efter, både ekonomiskt och vad gäller levnadstandard. För att kunna ta hand om den turism som ett VM innebär måste landet ta itu med många av sina övriga problem. Den höga kriminaliteten måste sänkas, ett av världens mest dödliga trafikförhållanden måste säkras och den näst intill obefintliga kollektivtrafiken måste byggas ut. Johannesburg är till exempel känd som en av världens tyngst brottsbelastade städer, där överfallsvåldtäkter och väpnade rån hör till vardagen. Så kan det förstås inte se ut 2010 om fotbosllsfansen ska våga sig dit.
Men oppositionen är pessimistisk. Få tror att president Thabo Mbeki och ANC kommer att kunna infria löftena på bara fyra år. En av skeptikerna är Sean Holmes. Han jobbar särskilt för att lösa situationen för Sydafrikas fattiga barn och har en fil.mag. i mänskliga rättigheter vid Centrum för Afrikastudier på Göteborgs universitet.
– Under de senaste femton åren har inget gjorts för att komma åt den utbredda fattigdomen, säger han. Många är besvikna på att det har tagit så lång tid för regeringen att handla. Och nu satsar Mbeki på fotboll istället.
Sean Holmes är själv sydafrikan, men har bott i Sverige i 21 år, mer än sitt liv. Idag förbereder han sig på att åka tillbaka till sitt hemland för att som konsult jobba med just dessa problem. Hans förtroende för den Sydafrikanska regeringen är naggat i kanten.
– Nu lovas det mycket, men löftena är bara snack. Politiskt fjäsk. Inget händer. Och folk vågar inte kritisera.
Frilansjournalisten Görrel Espelund är också på väg ner till Sydafrika. Hon jobbade där som utrikeskorrespondent i sju år, men återkom till Sverige 2004. Nu vill hon tillbaka för att titta närmare på konsekvenserna av ett fotbolls-VM, ett evenemang som hon anser väl speglar landets problem. Även Görrel Espelund är tveksam till regeringens generösa löften.
– Jag kan inte förstå hur en uppstädning av kåkstäderna skulle gå till. Särskilt när det kommer en ständig ström av flyktingar från angränsande länder. Och de kan ju inte börja tvångsförflytta folk som under apartheid. Jag tror bara att man vill snygga till för besökarna. Om man inte har lyckats få bort kåkstäderna sedan apartheid försvann för tolv år sedan, så kan de inte göra det nu på fyra år. Dessutom får Sydafrika mindre bistånd idag.
Enligt nyhetsbyrån AFP har Sydafrika budgeterat cirka sex miljarder kronor för byggande och uppgraderande av arenor samt omkring åtta miljarder kronor för uppgradering av flygplatser och kommunikationer inför VM. Fem stora arenor i landet ska rustas upp och fem helt nya, som ska stå klara senast 2009, byggs i städer som Kapstaden, Johannesburg, Durban och Port Elizabeth. Enligt DN hävdar chefen för evenemanget, Danny Jordan, att Sydafrika hittills till och med ligger före tidsschemat med förberedelserna.
Men Sean Holmes anser att pengarna för nybyggnationerna kunde användas bättre.
– 80 procent av befolkningen är utfattig. Att se på hur regeringen lägger pengar på att bygga dyra arenor sticker lätt i ögonen på folk. Dessutom hyr de in en fotbollstränare från Brasilien som ska ha en miljon kronor i månaden. Regeringen borde först och främst ta hand om Sydafrikas sociala problem, bygga ut infrastrukturen, höja minimistandarden och sörja för gatubarnen.
Den sydafrikanska regeringen menar dock att i och med att ett fotbolls-VM skapar fler arbetstillfällen, kommer det i sin tur att gynna landets fattiga.
En av de hoppfulla är svensken Kenneth Hellström. Han driver en guidningsfirma i Kapstaden tillsammans med sin sydafrikanska flickvän.
– Jag tror aldrig att regeringen kommer att kunna bygga bort kåkstäderna. Men ett VM kommer att ge massor av arbetstillfällen.
Görrel Espelund håller delvis med.
– Visst kommer det att finnas jobb. Men de arbetstillfällen de talar om har mest att göra med uppgraderingen av infrastrukturen och de fotbollsarenor som ska byggas till. Men sen får man inte glömma att till exempel Fifa har monopol på mycket av handelsverksamheten kring evenemanget, så som reklam, försäljning av coca-cola och fotbollströjor. Där har de lokala småföretagarna inte någon chans att tjäna pengar.
President Thabo Mbeki ser även ett fotbolls-VM som en möjlighet för det sportfixerade Sydafrika att enas och visa Fifa och världen att det är ett kapabelt värdland. Fifa själva har förhoppningar om att ett fotbolls-VM kommer att föra samman Sydafrikas olika etniska grupper.
Görrel Espelund håller med om att landet är i behov av en enande kraft.
– Politikerna talar sällan om Sydafrika som en nation, så som Mandela gjorde, säger hon. Han finns fortfarande kvar som en samvetets röst. Men den kommer snart att försvinna. Det är dags för Sydafrika att acceptera att de har ett eget ansvar för sitt land.
Kenneth Hellström tror på att Sydafrika kommer att �greja detta�.
– Jag ser givetvis fram emot ett VM. Folk är väldigt stola över att ha fått hit det och kommer att hjälpas åt. n

2006-11-30 kl 02:05

Kommentarer (0)