Läs om Utblicks Johanna Ståls chockerande upplevelser under sin vistelse i Peru. Hon tog sig ut till förorterna och förfärades över ungdomarnas råa vardag
Medan jag svettas floder och huvudet pulserar av den fuktiga hettan i förorten San Juan de Lurigancho, så försöker ytterligare en flicka ta livet av sig med råttgift i ett av husen lite längre bort. Hon har förälskat sig i en kille som hon inte får umgås med och hennes enda ljus i världen tagits ifrån henne.
Några dagar tidigare dödades en ung gängmedlem i ett av alla gängbråk på gatan. Klimatet är tufft i San Juan de Lurigancho, ett av Perus fattigaste och mest tätbefolkade områden. Hit flyttar folk som kommer till Lima för att söka sig en bättre framtid, när torkan inåt landet har gjort åkrarna omöjliga att skörda eller efter tvångsförflyttning under stridigheterna åren 1980-2000.
Trots att vissa väljer att flytta ut till landsbygden, till �cocabaltet�, bor nära 30 procent av Perus befolkning i Lima. De bosätter sig i områden där de ser möjligheter att tjäna pengar – olagligt eller lagligt – och hamnar ofta i slumområden.
De som drabbas hårdast av den interna migrationen är de ungdomar som växt upp under osäkra förhållanden. De som har ett tunt socialt skyddsnät och drömmer om ett bättre liv, även om riskerna är stora och chanserna minimala.
Våldet som de unga i Perus förorter utsatts för är resultatet av Perus våldsamma förflutna. Mellan 1980 och 2000 krigade gerillorna Sendiero Luminoso och Tupac Amaro mot en regering som inte blundade för att svara med hårda metoder mot befolkningen. Det ledde till att 60 000 personer än idag är interna flyktingar, de flesta från områdena i Anderna där våldet var som mest brutala. Under president Fujimori lyckades gerillorna nästan besegras och idag anses landet ha stabiliserats och det politiska våldet minskat.
Men hos de ungdomar som växte upp under den perioden och som sett släktingar, grannar och vänner försvinna, har minnena satt djupa spår.
Tillsammans med en våldskultur som sprids via media, blomstrar gängen i slumområdena. För många ungdomar är gatan deras huvudsakliga socialiseringsområde, där våld och droger är vardagsmat.
– Det finns ingen framtid för unga i Peru, säger 18-åriga Eduardo i San Juan de Lurigancho. Jag sparar pengar och pluggar engelska för att flytta till Madrid så snart som möjligt, fortsätter han.
Han är inte ensam. I valkampanjens skugga stiger antalet ungdomar som vill flytta utomlands. En artikel i Perus främsta dagstidning El Comercio presenterade förra året en undersökning som visade att 83 procent av Perus ungdomar vill emigrera.
Enligt Perus nationella insitiut för statistik (INEI) ökade emigrationen mellan 2003 och 2004 med nära 40 procent. Eduardo är en av de nära 6 miljoner ungdomar som lever i Peru. Mer än hälften av dessa lever i fattigdom eller extrem fattigdom.
Våldet bland ungdomar i Peru finns inte bara i gängbråken. Så mycket som 60 procent av ungdomsgraviditeterna har tillkommit på grund av incest eller våldtäkt, enligt hälsoministeriet i Peru. Många kvinnor anser sig inte ha rätt att neka sin partner sex och inga sjukhus utför aborter. Detta leder till många illegala aborter och dödsfall på grund av farliga komplikationer.
De unga i Peru möter inget stöd från landets politiker, kanske för att majoriteten ännu inte har rösträtt, då rösträtten startar vid 18 år. När de unga utbildar sig i Peru för att sedan lämna landet innebar det att kunskapen flyttar utomlands. Ungdomarna är framtidens arbetskraft och deras välmående borde vara av hög prioritet i landets politik. Men utan att inkludera ungdomarna i politiken kommer Peru inte att lyckas vända den trista trenden, och riskerar därmed att förlora fler av framtidens stjärnor till andra länder. n
