Det råder ingen tvekan om att Bolivia just nu befinner sig i en allvarlig politisk kris. Första veckan i januari samlades bönder och kokaodlare i staden Cochabamba för att kräva den regionala guvernören Manfred Reyes Villas avgång. Detta p.g.a. att han föreslagit en regional omröstning i autonomi-frågan.
De sociala rörelserna menar att detta ligger mer i linje med en nyliberal agenda.
Protesterna kom att urarta då polis drabbade samman med demonstranter. Polisen bekräftade senare att högerextrema ungdomsförbund från Santa Cruz begett sig till Cochabamba beväpnade med golfklubbor och basebollträn, under förevändningen att de värnar om demokratin. Som svar pa detta har medlemmar ur sociala rörelser från olika delar av landet rest till Cochabamba för att stödja kampen.
Hittills har tre människor avlidit av skottskador respektive misshandel. En talesman för de sociala rörelserna menar att de inte kommer att ge sig förrän Reyes Villa avgått. Han, i sin tur, vägrar.
Konflikten kom förra veckan att sprida sig till La Paz. Fackföreningar i El Alto höll möten där man bestämde sig för att även kräva La Paz guvernör Jose Luis Paredes avgång. Detta då han stödjer Reyes Villas linje. Han vägrar också och menar att det vore att ge efter för odemokratiska metoder.
Regeringspartiet MAS har svårt att klara av den har konflikten, inte minst p.g.a. sin dubbla roll i detta. Evo Morales är även ordförande för kokaodlarnas förening och säger sig inte ha uppmanat dem att demonstrera men det ar ju helt klart enligt MAS-partiets intressen att rensa ut nyliberala element
bland landets styrande. Men hur länge kan man vifta bort allt motstånd med förevändningen att de är nyliberaler och att de skyddar elitens intressen?
Är det inte bättre att regeringen bemöter oppositionen med vettiga, hållbara argument och konkret politisk och framförallt demokratisk handling?
Ett försök till detta skulle vara förslaget att genomfora nya folkomröstningar av landets guvernörer så att folket får säga sitt genom valurnorna. Reyes Villa har meddelat att han inte kommer att återgå till sin post förrän man genomfort dessa omval.
I början av den här veckan utlyste El Altos fackföreningar en 48-timmars tidsfrist med det fortsatta kravet att La Paz guvernör skulle avgå. När tidsfristen gick ut bestämde man sig för att genomföra en
24-timmars strejk på måndag den 22:e januari samt inta guvernörsbyggnaden.
Detta samma dag som MAS firar ett år vid makten.
Det man ser nu är allt hopp och all förväntan som folket hade under regeringsskiftet för ett år sedan förvandlas till denna enorma polarisering av Bolivia. Vissa menar att Evo far skylla sig själv för att han ar så radikal och enbart förespråkar ursprungsfolkens rättigheter och provocerar
genom att flirta med Castro och Chavez. Dock gick han inte till val med löften om något annat. Han är ingen diplomat, han ar knappt politiker, snarare aktivist. Han och hans parti har en vision om Bolivia som land och som politiskt projekt, men har han verktygen för att genomföra de nödvändiga förändringarna? Som synes finns fler frågor än svar.
Kanske måndag är avgörande? Kanske blir måndag bara ännu en mörk fläck på Bolivias politiska karta?
Foto: Dennis Saddik SXC foto
