Tankar från Kuba

På vägen som leder mot havet hör jag en man sjunga och spela. Det är nu ett år sedan
jag mötte Ernesto, en lång mörk man vars tänder var mycket vita och vars enda
ägodel var en gitarr. Han bjöd mig in i sitt enkla hem och bad mig sitta ned i en
gungstol. Sedan slog han an gitarrens strängar. Ljuva toner ljöd därur och jag slöt ögonen
och insöp känslan av att uppleva Kuba. Sångerna var hans egna, med snabba salsarytmer.
Hans röst var djup och allvarlig. Ernesto drömde om att en dag bege sig till Canada. Där
skulle han uppträda på scen och människor skulle betala dyra pengar för att få höra hans
musik. Hans visste att det skulle bli så, det var bara fråga om när.
Det Kuba jag fann var ett land där passadvindarna var ljumna, rommen stark och tonerna
vilda. Det kubanska folket log mot mig, men fattigdomen var ofta påtaglig.
Varje år skakas landet av kraftiga orkaner, då är ödeläggelsen stor. Även den biologiska
mångfalden är hotad, över 90 procent av Kubas elektricitet framställs av fossila bränslen
som förorenar. Kontrollen i landet är total. Det yttras inga hårda ord och du behöver inte
känna dig hotad. En kuban sa till mig med ett snett leende:
– Av alla Kubas invånare är ungefär hälften poliser. Vad tror du skulle kunna hända?
Att man som turist skulle råka illa ut på Kuba är mycket otroligt, brott mot turister straff as
hårt. Turismen är deras största inkomstkälla.
Det visas inget missnöje i ett land som varken har yttrande- eller tryckfrihet. Bakom
glada leenden fi nns viktiga åsikter och tankar som vi aldrig kommer att få ta del av. Politik
som samtalsämne är bannlyst och ingen skulle komma på tanken att öppet kritisera den
styrande makten. Trots denna tystnad är nöden inte osynlig. Det fi nns lidande under Karibiens
röda himmel, här råder censur och förtryck. Att få säga sin mening – även om den
sticker ut – är en självklarhet för vi i Sverige, men helt otänkbart på Kuba. Trots det dansar de och sjunger. Kanske om gamla tider, kanske om
framtiden. Om hopp och längtan. Min spanska är mindre än knapp och jag ler bara tillbaka och sjunger med i de sånger jag känner igen.
Kuba står under förändring, folkets framtid är oviss. Fidel Castro, deras ledare sedan 48 år är sjuk och nu 80 år gammal. Det politiska styret
över Kuba har Fidel för tillfället överlämnat till sin bror Raoul Castro. Kommer han någonsin att återta denna i förtroende överlämnade makt?
Följer hans fi losofi och politik med honom i graven eller överlever kommunismen i den moderna världen som landet nu har inträtt med sin
nyfunna inkomstkälla. Meningarna är delade om huruvida det kubanska folkets okuvliga trohet till sin ledare beror på beundran eller fruktan. Vi
vill förutspå framtiden, men är alla lika tvungna att vänta och se. Under tiden fi nns mina tankar hos Ernesto och hans familj i det lilla fallfärdiga
huset vid havet. Ernesto som en gång döptes efter Fidel Castros medrevolutionär Ernesto �Che� Guevara. Kommer han någonsin att