UF:are – åk på internationella projekt med LSU!

Är du intresserad av att utbyta erfarenheter med andra unga i ett utvecklingsland?

Sveriges ungdomsorganisationer, LSU, är en paraplyorganisation för ungdomsorganisationer. Som medlem i någon av föreningarna – till exempel Utrikespolitiska föreningen – finns det olika möjligheter att engagera sig i LSU. Ett roligt sätt för dig som är intresserad av utvecklingsfrågor är att åka som workshopledare i ett av LSUs internationella samarbeten, till vilka det behövs många olika typer av kompetenser och intressen. LSU samarbetar med ungdomsorganisationer i exempelvis Libanon, Kenya och Kambodja. Rebecka Hallén från UF Göteborg åkte tillsammans med David Collste från CISV (en fredsutbildande organisation) till Kambodja för att hålla workshops om stresshantering respektive organisationsstruktur.  Workshopen hölls tillsammans med Youth Council of Cambodia (YCC).

Kambodja är ett land med en rik historia. För omkring 1000 år sedan blomstrade en högkultur runt templet Angkor Vat. Många kambodjaner är stolta över de fantasifulla stentemplen som fortfarande reser sig ur djungeln i nordväst och som sedan självständigheten pryder landets flagga. Landets moderna historia överskuggas av den terror som Röda Khmererna med Pol Pot i spetsen ställde till med i slutet av 70-talet, då en femtedel av befolkningen dog. Kambodja är kort sagt ett land med en dramatisk historia, som tydligt finns närvarande i landet. Trots detta möts man av idel leenden och varma människor och vi fick ett otroligt mottagande!

Workshopen ägde rum i Stung Treng som ligger i ett avlägset hörn av landet, nära gränsen till Laos. Första dagen höll David en workshop om organisationsförändring och demokrati. I workshopen diskuterades vad demokrati innebär i en organisation med exempel på några svenska ungdomsorganisationers struktur. En av deltagarna frågade -”Hur kommer det sig att medlemmarna är högst upp i de organisationsstrukturerna du visar upp, till skillnad från YCC där generalsekreteraren är högst upp”? Frågan satte fingret på att de förtroendevaldas makt måste utgå från medlemmarna.

Nästa dag höll Rebecka workshop om stresshantering, kommunikation och team work. Stress har länge varit ett stort problem för YCC och med det följer problem i arbetsgruppen. Under dagen diskuterades ämnena utifrån deltagarnas personliga erfarenheter av samarbete. Gruppen fann att det var ett nytt perspektiv att se individens roll i gruppen. Avslappningsövningarna i slutet av passet fick några av deltagarna att minnas sin tid som munkar vid templet.

Att genom LSU:s samarbeten träffa andra organiserade unga ger möjlighet att dela med sig och lära sig av varandra.

Är du intresserad av att delta på ett workshopuppdrag? Håll utkik på LSU:s hemsida http://www.lsu.se!

Text: Rebecka Hallén och David Collste
Foto: dalbera @Flikr

How does HIV affect Malawi and its people?

Malawi is ranked as the 9th worst affected country in the world regarding HIV/AIDS. The countries hit by the HIV epidemic are affected on all levels of society, from the individual micro level to the macro level, and will have consequences for a long time. In societies where poverty, gender inequality and social injustice are major problems, the epidemic has spread the most with the most severe effects. HIV has a disproportional effect on poor people; it undermines the development of the society as well as treates individual tragedies in families. There is a strong link between HIV/AIDS and the fall of GDP in Malawi. The same is true for decreased consumption. The economic effects are especially evident within the industry, agriculture, the health and education sector, which erode the ability to develop.

MalawiThe susceptibility to HIV increases with poverty-related issues, such as a lack of knowledge of sexually transmitted diseases and gender-related violence. Human Rights and HIV are closely linked since people’s susceptibility to HIV increases when their human rights are violated. In Malawi 60 % of the adults living with HIV are women. Women are the poorest in the Malawian society, and they face the majority of the new infections. Young people in general and young girls in particular, account for the largest incidence numbers. Women are worst affected by the effects of the epidemic and often need to bear responsibility of relatives. Another vulnerable group is the youth. The number of orphans is huge and they are especially vulnerable for having their rights violated and thereby increasing the risk of getting infected.

In 2010, 12.6 % of the children under 18 were orphans. Also many children are living with HIV: in 2009 around 120 000 children. The demographic consequences can be devastating and changes the whole structure of the society. Discrimination and social exclusion is common. Discriminated groups, among these women, youth and homosexual, often find it difficult to influence their own life. Violation of human rights and discrimination affects not only the spread of HIV, but also the possibilities to get treatment. People are more willing to test themselves for HIV if there is an access to treatment. To be able to halt the spread, it is important that people know if they are infected. Access to treatment might as well reduce the discrimination of the infected. The access to HIV testing is low in the whole of sub-Saharan Africa, especially for young men, since some women can get tested through maternal health programs. A problem can be peoples fear to test positive, because of stigma and discrimination. Stigma is a serious problem in Malawi, though it seems as the level of stigma and discrimination is decreasing. Availability of test kits is low, and there is a lack of health staff, partly due to the epidemic. Until 2003, only around 1 % of the adults in Malawi got tested. In 2010, 66 % of the pregnant women got tested due to increased efforts. Living in the rural areas poses further limits to reach those in need of medication or for testing, due to poor infrastructure. Comprehensive knowledge about HIV is still low, despite improvements.

HIV prevalence in Malawi has decreased while the number of people living with HIV has increased. This is related to the number of people dying and being born. Though still high, also the incidence rate has decreased. The number of people dying from AIDS has decreased due to a scaling up of treatment. Overall, there has been a decline of 2 % every year of HIV prevalence in Malawi. This point at an improving situation regarding the numbers.

Text & Photo: Rebecka Hallén

Gay Rights in Tanzania: Interview with a Young Tanzanian Male

-Could you please begin by explaining the legal situation regarding the rights of homosexuals?

In Tanzania homosexuality is punishable under the Penal Code which states that,

homosexuality is considered an unnatural act punishable under the Penal Code, Cap. 16 R.E. 2002, section 154 of which provides that any person who (1) has carnal knowledge of any person against the order of nature or… permits a male person to have carnal knowledge of him or her against the order of nature, is guilty of a felony and is liable to imprisonment for 14 years.

I want to point out that, one will never know of the Penal Code until one reads about it. This means, as I grew up, I knew it was wrong to be gay and that the society will deal with me severely, taunt me, exclude me and all the other horrible things that one can imagine but I never knew that I could be dealt with LEGALLY. I never knew I could go to jail for this, I just thought it would be much more a societal thing. So until I read it when I was in University, that is when I found out, it is not just society but also the law.

There haven’t been any major cases in Tanzania that sensationalized the issue. So I remember growing up thinking that this is bad and my society would disown me but not so much that I will be persecuted under the law. This changed when I started reading about the issue. So the chances are, if you ask most gay people, they might not be aware of the Penal Code.

Also unlike Uganda, the issue in Tanzania is very low key still. No one is hunted by newspapers and there are no political parties advocating for the massacre of homosexuals just in order to get votes. Even following the statement made by the British High Commission which caused a strong backlash, there hasn’t been much scandal yet.

But homosexuals in Tanzania live in complete obscurity, not telling their parents, relatives or even friends for the fear of being persecuted. This means most of the homosexuals conduct their relations underground through channels they have established. Everything is very secretive.

-Is the situation the same for homosexual women and men?

It is interesting to note that in Zanzibar, a law was enacted that criminalized female homosexuality, punishable by a maximum of five years in prison. But at the same time, it seems the Penal Code of mainland doesn’t say much about female homosexuality.

On the other hand, in Tanzania mainland there had been some news on tabloid papers of women who were suspected of being homosexuals. There were speculations that some members of the female football team were lesbians but it was never confirmed. There have been speculations of some female celebrities but also this has never been confirmed.

However, I would say male homosexuals face a much more difficult situation compared to females. Being gay is a sign of losing one’s masculinity and also a sign of male weakness. This becomes much more difficult for homosexual who are effeminate since they are more obvious.

-Are you hiding your homosexuality?

Largely, I would say, yes I am hiding my homosexuality. Coming from a very closed society, conservative and with lack of understanding on the issue, I have to hide my sexuality if I need to maintain ties with family, relatives and friends. It is the sense of double life that I am forced to lead because there is no any other way. I mean, there is another way, but I think it will be so bad that I will have to either stop living in Tanzania altogether.

But I have told a few friends who I believe will not pose any threat to my wellbeing. I have to choose very carefully whom I tell.

-For whom are you hiding?

I will say I am hiding for my own sake with the fear of my parents first and my brothers knowing. Homosexuality has never been something discussed in my household. If we were watching television and there was a piece about a certain country fighting for gay rights, then it would be a tense moment for me. It is almost like, “that horrible thing that we don’t have words for and we think it is the worst sin.” I have indirectly talked to my brothers about this and their comments made me realize that there is no coming out to them. But then I understand their attitudes might change a little bit due to the fact that it was one their own. But still I will never yield to telling them. I would also point out my relatives who will never be able to accept this. We have never talked about it but I understand their position. I feel the greatest worry is what people will say and how this might affect my parents and brothers. I always look at the bigger picture and try not to be selfish. At the end of the day, if it means putting them in danger of being excluded from society in whatever way possible, I won’t do it.

-How does it feel to hide it?

It is one of the most difficult things about my life. It has partly affected the relationship with my parents, brothers and relatives since I strive to maintain a distance from them. This has driven me away from them. I have made peace that probably I will not be able to tell them about me and I will need to grow with that, grow apart from them. I have made this decision weighing a lot of options.  I feel that I need to lie all the time which is very energy consuming. I feel like I am denying myself the right to be who I am, the right to experience life as a normal person and the capacity to be open with my family concerning what is going on in my life. I live a double life whose ends will never meet. As I am coming from a religious family, during my teenage hood I went through a period of self-denial up until the last years of university. The quest was always to find a way to become straight, to become normal. I fought tireless but it was always there. And this is what most Tanzanian homosexuals are going through. It is a sin you are taught and you will go to hell. Religion is really big in Tanzania. I think also this sense of very clear gender roles which have branded homosexuality, like that of males to be a sign of switching gender roles has been the hardest thing to cope with. I remember when I was young and feeling this, I was conscious of the fact that this will mean I will become a woman. Liking men is for women as liking women is for men; there is no in-between. And most of the time there are no role models or anyone you can talk to about this.

-Will you ever tell your family?

After much deliberation and thought, I believe I might not be able to tell them about my homosexuality. My parents would never understand it and they will think they have been cursed to get a gay son. My family is very religious and this will not make this an easy thing. So I have made the decision of not telling them at all, period. Deep inside I feel I might kill them or give them the worst sadness. They will not be happy with this news.

-Have you ever experienced any threat from the society?

No I haven’t put myself in any position to receive the threat. But I do understand my actions of secrecy are geared towards protecting myself from any threat. My society is still a threat that looms above me all the time. I always think, what will happen when they will find out? And it is not a pleasant thought.

-Do you believe the situation is changing, or will it still take a long time?

In Tanzania I think it will take a long time. But maybe it is changing among the very few people who might have gotten the chance to study abroad and befriend members of LGBTI in universities for example. But most of the Tanzanians still do not understand what this means and they are totally against it. Just look at the backlash that arose when the British High Commission said it would stop giving aid if we don’t tolerate homosexuals. The British Government through its High Commission had to issue a statement after seeing the backlash. One thing is that, many people believe homosexuality is a western disease and many believe that there are no homosexuals in Tanzania or there are very few.

-What are your hopes for the homosexuals in Tanzania in the future?

I just hope that one day, no one will need to run away from the country or live in the closet just because he is different. I hope one day young boys and girls will grow up in the society that accepts them regardless of the sexual orientation, a society of tolerance and understanding, and above everything else, a society of love and compassion. For many gay people like me, living in Tanzania requires sacrificing a part of yourself and living a lie. I hope this will change one day.

Interview by: Rebecka Hallén

Film: The Passion of Michelangelo

lapasiondemichelangeloThe Passion of Michelangelo är en fascinerande och konstnärlig film.

Filmen utspelar sig i diktaturens Chile under början av 1980-talet, men handlar endast indirekt om diktaturen. I en liten sömnig by vid namn Peñablanca har en märklig företeelse börjat locka allt fler människor och uppmärksamhet. En ung 14-årig pojke vid namn Miguel Angel påstår sig stå i direkt kontakt med Jungfru Maria – la vírgen. Han kallar henne för sin mamma och även om han erkänner henne vara allas mor, så säger han sig vara hennes utvalda, såsom Jesus.

Människor fascineras av den unge pojken och kommer resande för att se honom tala med Jungfru Maria tillsammans med den lokale prästen. Miguel Angel talar med Jungfru Maria som genom honom ger meddelanden till människorna. Med tiden börjar också märkliga, oförklarliga händelser att ske. Människor kommer för att få ta del av miraklen, men en del kommer dit för kommersen som fenomenet för med. Kyrkan skickar en präst för att ta reda på vad det hela handlar om, om kyrkan kan ställa sig bakom detta fenomen. Prästen blir fundersam över vad det är som egentligen pågår och talar med många olika människor om den unge pojken. Står Miguel Angel verkligen i direkt kontakt med Jungfru Maria eller är det hela en konspiration? Miguel Angel själv är säker på sin sak men för de utomstående ter sig Miguel och hela situationen alltmer förvirrad.

Berättelsen om Miguel Angel är baserad på en verklig händelse och fascinerar därmed än mer. Han levde ett intressant liv även efter sin första berömmelse, då han sedan levde som transvestit under namnet Karole Romanoff fram till sin död år 2008. Miguel Angel var vida känd i Chile och många känner till honom och den lilla byn Peñablanca än idag.

Text: Rebecka Hallén

Fotorapport från MR-dagarna

MR-dagarna är nordens största forum för mänskliga rättigheter, där praktiker och intressenter varje år träffas för att diskutera.
MR-dagarna ägde rum 12-13 november på Svenska Mässan.

Jesper Bengtsson diskuterar “Europeisk höst” tillsammans med Magnus Linton, Tomas Hammarberg och Cecilia Malmström och Birgitta Olsson

På utställartorget fanns möjlighet att träffa en rad olika organisationer, myndigheter och universitet.
I Rädda Barnens monter gick det att spela på Livets Lotteri och se var det är störst chans att födas.

Under rubriken “Män som hatar kvinnor” diskuterade Maria Sveland, Gudrun Schyman och Daniel Poohl.

Runt 80 volontärer hjälpte till på mässan.
Magnus Walan från Diakonia diskuterade “Hotat bistånd?” med en representant från Sida.
Syrien och Responsibility to Protect var högaktuellt på mässan.

Lisbeth Segerstedt modererade ett samtal mellan Eyassu Gayim, Joakim Berndtsson och Peter Johansson där en ny kosmopolitisk ordning och Responsibility to Protect diskuterades.

Många seminarier är filmade och går att se på http://www.mrdagarna.nu/

Foto och text: Rebecka Hallén

City Guide: Rio de Janerio

Rio de Janeiro är fotbollens och sambans stad. Därför ska man passa på att se båda, även om man egentligen inte är intresserad. Men på något sätt blir det spännande ändå, bara för att det är Rio.

För att se på fotboll så är Maracanã det givna målet. Maracanã är arenan där alla de stora klubbarna möts, och det gör också deras hängivna fans. Att se en fotbollsmatch är lika mycket en fotbollsupplevelse som en folklivsupplevelse. Människor uttrycker sina känslor på de mest dramatiska sätt som gör det till ett riktigt skådespel.

Ett annat skådespel är såklart samban. Samban finns närvarande i Rio hela året, men dess närvaro eskalerar i takt med att karnevalen närmar sig. Man ska passa på att besöka någon av de otaliga sambaskolorna då de har träningar, för där kommer verkligen Rios folksjäl fram, det är ren glädje. Om man är där veckorna innan karnevalen ska man också passa på att gå på repetitionerna på sambodromen, platsen där de officiella karnevalstågen äger rum. Veckorna innan tränar alla sambaskolorna där och det är gratis att gå och brukar vara mycket människor. Har man sedan möjlighet att gå på själva karnevalen ska man absolut ta den chansen. Gör man det ska man veta om att bland det bästa runt om i staden faktiskt sker på dagtid, då det finns en mängd karnevalståg runt om i staden.

Rio de Janeiro är också en strandens stad. Där finns ett otroligt folkliv. Det är där människor lever sina liv. Familjer samlas, umgås, äter, diskuterar. På stranden går det också att se såväl fotboll som samba. Det går ofta runt ett litet band och spelar och lockar folk till dans. Dessutom finns det otaliga strandförsäljare som säljer allt från snacks och drickor till stranden, till bikinis och kangas. De kända stränderna Copacabana, Ipanema och Leblon är uppdelade i sektioner och vid varje sektion har en speciell grupp av människor sin hemvist. Därmed blir det nästan som ens identitet vilken sektion man går till.


I Rio ska man också passa på att göra alla ”turistmåsten” såsom sockertoppen och Corcovado (Jesusstatyn). Men också Parque Nacional da Tijuca, som är en bit nationalpark i staden, Santa Teresa med sina backiga kullerstensgator och charmiga hus och Niterói: staden på anda sidan bukten. Det finns dessutom företag som tar med turister på en tur i favelan.

I Rio får man heller inte missa nattlivet. Mycket av det sker i Lapa, där turister och Riobor blandas tillsammans med all möjlig musik. Barerna och klubbarna ligger vägg i vägg och alla har sin egen stil och sitt eget klientel. Som bäddat för bar-hopping. Runt Ipanema och Leblon ligger flera av de lite mer sofistikerade barerna.

 

Text och foto: Rebecka Hallén

City Guide: Dar es Salaam

Många som besöker Dar es Salaam lämnar staden och har redan glömt den igen. Eller så minns de staden som tråkig, dammig och varm. Dammig och varm kan stämma, men inte tråkig! De flesta turister stannar i Dar es Salaam på vägen mellan Zanzibar och djurparkerna. Det gör att många bor nära färjeterminalen och endast ser den delen av staden. Om man nu bara vill stanna en natt så är det förstås ett praktiskt alternativ, men för att se Dar es Salaam finns det några alternativa delar av staden att bo i. För att verkligen komma nära folklivet är det i Kariakoo man ska bo. Att se Kariakoo är faktiskt att rekommendera då det är här Dar es Salaams invånare handlar allt från grönsaker och frukt till kläder och importerade plastleksaker från Kina. Men det finns dessutom ett stort utbud av handflätade korgar och mattor och träredskap som är roliga att ta med sig hem, samtidigt som du stöttar lokala hantverkare. Folklivet i Kariakoo suger musten ur en del, men är ett minne för livet! De flesta budgetalternativ för boende ligger i Kariakoo eller downtown.

Kariakoo

För mer shopping av hantverk kan du bege dig till Mwenge i norra delen av staden eller Slipway i Msasani. På marknaden i Mwenge kan du få uppleva hantverk och entreprenörskap på nära håll genom att ta en tur med Investours som kombinerar mikrofinans med turism. Det är också ett sätt att stötta den lokala näringsverksamheten. Då du ändå befinner dig i Mwenge kan du passa på att göra ett besök på det närbelägna University of Dar es Salaam med vackra, gröna omgivningar, eller ett besök på Dar es Salaams stolthet: Mlimani City, ett köpcentrum med biosalong. På Mlimiani finns det luftkonditionering, vilket kan vara skönt att utnyttja under den varma perioden. Msasani är en annan del av staden där du kan passa på att bo om du känner att man har lite pengar över. Här finns fina hotell och flera av stadens finare restauranger ligger här.

Hantverkare i Mwenge

Om du känner att du har fått nog av stadsliv, finns lugnet nära. Ta färjan över till Kigamboni och finn en annan sida av staden. Färjeresan tar bara några minuter men är en upplevelse i sig. På andra sidan finns flera hotell som ligger precis vid den fantastiska stranden. För att komma vidare från färjan kan du exempelvis åka den lokala bussen, dala dala. Passa på att göra det, för där får du se mycket av människors vardagsliv och där sker många fina möten.

Färjan till Kigamboni

Planera nu in tid i Dar es Salaam under din resa, för du kan få se en sida av staden som du inte alls hade väntat dig. Men framförallt, lägg tid på att verkligen möta människorna omkring dig, för det är de som gör Dar es Salaam så fantastiskt!

 

Text och foto: Rebecka Hallén