UF:are – åk på internationella projekt med LSU!

Är du intresserad av att utbyta erfarenheter med andra unga i ett utvecklingsland?

Sveriges ungdomsorganisationer, LSU, är en paraplyorganisation för ungdomsorganisationer. Som medlem i någon av föreningarna – till exempel Utrikespolitiska föreningen – finns det olika möjligheter att engagera sig i LSU. Ett roligt sätt för dig som är intresserad av utvecklingsfrågor är att åka som workshopledare i ett av LSUs internationella samarbeten, till vilka det behövs många olika typer av kompetenser och intressen. LSU samarbetar med ungdomsorganisationer i exempelvis Libanon, Kenya och Kambodja. Rebecka Hallén från UF Göteborg åkte tillsammans med David Collste från CISV (en fredsutbildande organisation) till Kambodja för att hålla workshops om stresshantering respektive organisationsstruktur.  Workshopen hölls tillsammans med Youth Council of Cambodia (YCC).

Kambodja är ett land med en rik historia. För omkring 1000 år sedan blomstrade en högkultur runt templet Angkor Vat. Många kambodjaner är stolta över de fantasifulla stentemplen som fortfarande reser sig ur djungeln i nordväst och som sedan självständigheten pryder landets flagga. Landets moderna historia överskuggas av den terror som Röda Khmererna med Pol Pot i spetsen ställde till med i slutet av 70-talet, då en femtedel av befolkningen dog. Kambodja är kort sagt ett land med en dramatisk historia, som tydligt finns närvarande i landet. Trots detta möts man av idel leenden och varma människor och vi fick ett otroligt mottagande!

Workshopen ägde rum i Stung Treng som ligger i ett avlägset hörn av landet, nära gränsen till Laos. Första dagen höll David en workshop om organisationsförändring och demokrati. I workshopen diskuterades vad demokrati innebär i en organisation med exempel på några svenska ungdomsorganisationers struktur. En av deltagarna frågade -”Hur kommer det sig att medlemmarna är högst upp i de organisationsstrukturerna du visar upp, till skillnad från YCC där generalsekreteraren är högst upp”? Frågan satte fingret på att de förtroendevaldas makt måste utgå från medlemmarna.

Nästa dag höll Rebecka workshop om stresshantering, kommunikation och team work. Stress har länge varit ett stort problem för YCC och med det följer problem i arbetsgruppen. Under dagen diskuterades ämnena utifrån deltagarnas personliga erfarenheter av samarbete. Gruppen fann att det var ett nytt perspektiv att se individens roll i gruppen. Avslappningsövningarna i slutet av passet fick några av deltagarna att minnas sin tid som munkar vid templet.

Att genom LSU:s samarbeten träffa andra organiserade unga ger möjlighet att dela med sig och lära sig av varandra.

Är du intresserad av att delta på ett workshopuppdrag? Håll utkik på LSU:s hemsida http://www.lsu.se!

Text: Rebecka Hallén och David Collste
Foto: dalbera @Flikr

Way Out West: en festival för den politiskt intresserade

I veckan är det dags för årets upplaga av Way Out West, stadsfestivalen som sedan 2007 årligen slagit läger i Slottsskogen mitt i hjärtat av Göteborg. De tre orden för osökt tankarna till konserter, klubbar och dans. Vad färre kanske känner till är festivalens minst sagt breda utbud av kultur som faller inom andra kategorier än just musik.

Att kalla Way Out West Sveriges mesta stadsfestival vore ingen överdrift. Festivalen har tidigare lyfts fram av tidningen The Times som enda svenska festival bland listan på Europas 20 mest spännande och intressanta festivaler. Dessutom kammade arrangörerna hem 2011 års pris för mest innovativa festival i MTV O Music Awards, där stora amerikanska festivaler som Coachella och Lollapalooza utgjorde konkurrenter.

Festivalen förknippas kanske huvudsakligen med konserter och musikakter framförda av både världskända och mindre uppmärksammade artister och band, tillhörande diverse genrer. Det är dock inte främst det breda musikutbudet som skänkt festivalen internationell uppmärksamhet och allehanda utmärkelser. Festivalens originalitet går snarare att finna i programmets mångsidighet, där konserter och klubbarrangemang varvas med ingående föreläsningar och politiska dokumentärer.

Kanske minns du förra årets stora festivalnyhet, ”Way Out West Goes Veggie”, projektet som innebar att all mat som erbjöds besökarna på festivalområdet var av vegetarisk sort. För dem av er som hängde med i flödet gällande denna nyhet kommer det förmodligen inte som en chock att arrangörerna av denna stadsfest har ett intresse för att påverka och skapa debatt. Engagemanget märks även tydligt på festivalens repertoar, och årets sådan utgör inget undantag. För att inte drunkna i programdjungeln har Utblick valt att lyfta fram några av de inslag i det politiskt orienterade utbudet vilka vi anser utgöra de främsta höjdpunkterna för årets festival.

På torsdag ljuder startskottet för Way Out West och festligheterna blåses inte av förrän lördag kväll, eller söndag morgon för den hågade. Så öppna närmaste almanacka eller kalenderapp och gör plats för följande däri:

 

Föreläsningar

Plats: Scandic Rubinen

 

Studio Total

Fredag 13:45

Du, och merparten av svenska folket, minns säkerligen uppståndelsen kring Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ när de under Almedalsveckan 2010 eldade upp 100 000 kronor i en grill. Pengarna skulle symbolisera löneskillnaden mellan män och kvinnor, som Gudrun Schyman själv uttryckte det: ”lön efter kön kostar kvinnor 100 000 kronor per minut”. Bakom aktionen och pengarna stod Thomas Mazzetti och Per Cromwell, grundare till PR-byrån Studio Total.

Än färskare i minnet återfinns nyheten från förra året om att nallebjörnar med frihetsbudskap släpptes över Vitrysslands huvudstad Minsk. Syftet med kampanjen var att ge stöd åt oppositionen mot president Aleksandr Lukasjenko och hans regim. Vem var avsändaren? Ja, du gissade rätt, Studio Total stod bakom även denna aktion.

Säga vad man vill om reklambyråns metoder, att skapa uppmärksamhet är något Thomas Mazzetti och Per Cromwell (eller Thomas Bergkvist och Per Eriksson som de egentligen heter) i allra högsta grad behärskar. Missa inte chansen att med egna öron höra vad killarna har att säga om sina minst sagt kontroversiella förfaranden.

Pengabränning: http://www.youtube.com/watch?v=vujzYAZJ-YU
Nallar över Minsk: http://debatt.svt.se/2012/07/05/har-ar-beviset-for-att-vi-slappte-nallar-over-minsk/

Nabila Abdul Fattah

Lördag 12:30

Socialpedagogen Nabila Abdul Fattah föddes 1981 i Libanon men har vuxit upp och bott merparten av sitt drygt 30-åriga liv i Sverige, närmare bestämt i Norrland, Malmö, Göteborg och Stockholm. Kanske är de många och långa flyttarna en anledning till att Nabila säger sig ha sett alla sidor av Sverige. Hon påpekar även att hon inte backar för att berätta om dem, vilket hon idag gör genom att arbeta som debattör och kolumnist för tidningarna Metro och ETC.

2004 mottog Nabila Björn Afzeliuspriset, ett pris som delades ut av Hoola Bandoola Band till personer som ”verkat i Björn Afzelius anda”. Samma år tilldelades hon även Spingostipendiet, ett stipendium som delas ut av Kommunistiska Partiet till unga kulturskapare som arbetar emot förtryck.

Nabila Abdul Fattahs hemsida: http://nabila.se/

The Impossible Music Session Stockholm

Lördag 14:45

”Runtom i världen censureras och förföljs musiker för att de uttrycker sina åsikter. På The Impossible Music Sessions tar musikerna sina röster tillbaka och skapar gränsöverskridande samarbeten.”

Kanske har du inte hört talas om The Impossible Music Sessions innan, men det är egentligen ganska enkelt. Konceptet är glasklart – musiker som censureras i sina hemländer får via denna rörelse möjlighet att göra sina röster hörda. Rörelsen har sitt ursprung i New York men har på en våg av solidaritet musiker emellan spridit sig till andra delar av världen.

På lördag har du möjlighet att inte bara få veta mer om konceptet, utan även höra från den iranska artisten Arya Aramnejad via Skype. Den svenska artisten Jennie Abrahamsson talar om hur det är att framföra musik skriven av en censurerad artist.

The Impossible Music Sessions: http://www.impossiblemusic.org/
The Impossible Music Sessions Stockholm: https://www.facebook.com/IMSSTHLM

 

Filmvisningar

Plats: Hagabion & The Bedouin Theatre

 

Revolution / Hagabion
Torsdag 12:30

NUG – Vandal in Motion / Hagabion
Fredag 10:30

Second Class
Fredag 14:45 / Hagabion

Alias
Lördag 10:30 / Hagabion

Petey & Ginger
Lördag 12:30 / Hagabion

Free Angela and All Political Prisoners
Lördag 12:45 / Hagabion

Pussy Riot: A Punk Prayer
Lördag 20:00 / The Bedouin Theatre

Information om respektive film går att finna här: http://www.wayoutwest.se/sv/film

För en överblick av hela programmet klicka här: http://www.wayoutwest.se/sv/schema

Och för er som undrar så, ja, även årets festival goes veggie.

Text: Jenni S Lindberg

Embassies: Appearance and Reality of a Glorified Workplace

embassyEmbassies often inspire awe and admiration. To some extent, this might be due to the fact that they clearly stand out as a rare example of a workplace which enjoys special protection by international law. Although it is widely but wrongly believed that embassies form part of the territory of the sending state, meaning that for instance the Swedish embassy in Denmark would officially be Swedish territory, almost all states in the world have given up some of their power towards these premises by signing and ratifying the Vienna Convention on Diplomatic Relations (1961). Consequently, the police of the host state is obliged to protect an embassy’s premises from intrusion or damage and must for example not enter them without the permission of the ambassador, known as the “head of mission” in the language of diplomacy. Possibly by implication of these legal particularities, embassies are sometimes perceived as places isolated from the real world, inaccessible for any average citizen and thus shrouded in mystery. Generally being surrounded by large fences and well guarded by security personnel, this comes as no surprise. It is besides reinforced by the common assumption that diplomats lead a life in luxury, involving a fancy residence including housekeepers, a car – preferably a stretch limo – with at least one driver, and high society receptions where rich and influential decision-makers like them discuss international affairs over champagne, canapés and caviar.

Given the high security standards and secrecy requirements, few people are yet aware of what is exactly going on inside these buildings. If they did, they would know that the reality of a diplomat’s life actually looks quite different. While it might have come close to some kind of bright fairytale back in the old days, when power was still clearly distributed and shared between Western empires and their agents, a lot has changed since then, in particular for non-ambassadors – and basically every ambassador has started their career as a regular diplomat. Not only are they often for several years being sent to places which hardly appeal as a domicile, but they also mainly deal with tasks that amount to a quite typical office job after all. In other words, their daily routine can hardly be described as the political equivalent of a pop star lifestyle. Many diplomats in fact spend much of their time sitting behind their computers to draft briefing notes, analyses and reports – just like what you would expect from any other office worker. Nothing too bad, but nothing mind-blowing either. Afterwards, their working results are sent to the foreign ministry in their home country where the actual policy-making process takes place. Hence, embassy staff only provides valuable input for these decisions and closely follow orders coming from the coordinating ministry. Their workplace does therefore not constitute the setting where secret plans are developed and conspiracies might emerge.

In capital cities with a vibrant political life, there is obviously a lot going on outside an embassy, both during the day and after work. A government institution sets up a public hearing on their legal proposal under progress; an NGO organizes a debate on poverty in the EU; a lobby group invites a member of parliament to publicly discuss the requirements for economic growth with their guests. In order to fulfill their reporting function, diplomats typically appear on the list of attendees of such events. So yes, there are various opportunities for them with the potential to meet someone famous: not so much Steven Spielberg or Britney Spears, but politically active persons, like ministers or, maybe, maybe, if you get extremely lucky, a head of state. Likewise, there is also potential for free drinks and food, or at least light snacks, if you decide to stay for the reception and networking which generally follows the thematic exchange. However, you also get to attend these events when you work for another organization which is active in the field of the topic that is being discussed. As being engaged in and staying informed about current affairs is crucial for the work of an embassy, the job of a diplomat in that sense surely slightly differs from a regular office job where attending meetings like these are not a priority, but the high frequency of such events on the agenda hardly constitutes good grounds for glorifying a diplomatic career.

Naturally, it would also be wrong to understate the workplace ‘embassy’ in terms of attractiveness. To someone who enjoys staying up-to-date with current hot topics in politics and who likes to fight against bureaucratic inertia from time to time, a diplomatic career should definitely be recommended. In that respect, the idealized public picture of job profile and workplace probably acts as the perfect advertising campaign. Because who wouldn’t like to work for an organization that inspires awe and admiration?!

Text: Katrin Owesen
Photo: Gerhard Suster @Fotopedia

Veckans utrikespolitiska händelse: Centralafrikanska republiken

Med anledning av DNs artikel om att få människor känner till världens näst största katastrof ställer vi frågor till studenterna vid GU om hur mycket de känner till om katastrofen.

1. Har du hört talas om konflikten i Centralafrikanska republiken?
2. Från vilka medier har du hört det?
3. Vill du veta mer om katastrofen?
4. Tycker du att media täcker sådana här ämnen bra?
5. Är du förvånad över att inte fler känner till katastrofen?
6. Läser du nyheter från alternativa källor? 

Marie Persson,
Läser master i International Administration and Global Governance.

1. Ja, en gång.
2. En artikel i DN berättade om problemet.
3. Ja det vill jag, det är intressant.
4. Jag tycker att media bara täcker nya och uppseendeväckande saker. Det är lite tragiskt, men förstås lättare för folk att ta till sig.
5. Nej, inte särskilt eftersom mainstream media inte skriver om det. Och inte heller NGOs har skrivit om det här.
6. Jag läser mycket nyhetsbrev från olika organisationer. De ger inte alltid en nyanserad bild av problemen dock.

 

 

Marcus Tannenberg,
Läser master i International Administration and Global Governance.

1. Nej, jag har inte hört talas om katastrofen.
2. –
3. Ja gärna. Men kanske inte överdrivet mycket, annars hade jag tagit reda på det sedan innan.
4. Överlag är det ju väldigt godtyckligt. Om det inte är politiskt intressant för oss täcks det inte. Det är alltid dålig täckning på allt som inte är anglosaxiskt.
5. Nej, jag är inte förvånad. Jag är själv hyfsat insatt och jag hade inte hört talas om det.
6. BBC har bra täckning över internationella nyheter. Sen finns det många hubbar som samlar info och nyheter kring något specifikt. Jag läser också mycket nyheter om Kina.

 

 

Sebastian Glemme,
Läser kandidat i Statsvetenskap.
1. Ja jag har hört talas om det.
2. Jag läste om det i någon tidning.
3. Ja det vill jag.
4. Nej det tycker jag inte. Men det är inte bara mediernas fel, utan också konsumenternas. Personligen skulle jag vilja se mer siffror och mindre analyser i medier. Jag vill inte höra vad Wolfgang Hansson har att tycka om saker och ting.
5. Nej jag är inte förvånad.
6. Ja det gör jag. Det är ganska spritt beroende på vilken fråga det gäller.

 

 

Text & foto: Tove Thunander och Felix Österberg 

Veckans utrikespolitiska händelse: Gaza

Utblick har i veckan intervjuat ett antal studenter från olika fakulteter vid Göteborgs universitet om en aktuell utrikespolitisk händelse. Detta kommer att bli en återkommande serie där vi ställer tre frågor för att mäta hur studenter uppfattar och tar till sig av rapporteringen i media. Den här veckan valde vi att höra oss för om den senaste utvecklingen i Gaza.

Leo, kandidatprogrammet i globala studier
Vad har du hört om den nuvarande konflikten i Gaza?
Jag har tokföljt alla nyheter sedan långt tillbaka i konflikten.

Från vilka källor?
DN, SvD, SVT, BBC:s hemsida, allmänna bloggar på internet, utrikes… Nej… Det får räcka.

Vad tycker du om det du har läst?
Det är sällan det är nyanserat. Det är antingen eller, de stöder antingen Palestina eller Israel. Det är få som vill se hur komplicerad konflikten är. Alla beter sig som skit, i min åsikt.

Melinda, Statistik och Juridik för att bli företagsekonom
Vad har du hört om den nuvarande konflikten i Gaza?
Ganska mycket, jag har läst en hel del om konflikten tidigare. Det senaste har det handlat mest om bombåd ochq elände. Inte så mycket om någon lösning.

Från vilka källor?
Mest Aftonbladet, men även facebook. Många skriver om det där.

Vad tycker du om det du har läst?
Det kan förvrängas, så det är svårt att veta exakt vad man ska tro på. Jag går mer på vad jag vet sedan innan och vad bekanta som har släkt där säger. Jag är på Palestinas sida. Det är svårt att säga vem som har rätt till landet, men Israels agerande är fel.

Stina, kandidatprogrammet i globala studier
Vad har du hört  om den nuvarande konflikten i Gaza?
Jag har hört om våldsupptrappningen, vad ska man säga… Rapportering från fältet. Från plats, eller vad ska man kalla det. Jag har väl följt de senaste dagarnas utveckling.

Från vilka källor?
DN, SVT, BBC var jag också inne på häromdagen. Det är de tre källorna jag använt mig av.

Vad tycker du om det du har läst?
Jag tycker framför allt att det är mycket gardering. Det är inte så mycket konkret. Kanske inte så konstigt med tanke på hur konflikten är, det är mer en vidarerapportering om vad man trodde skulle ske snarare än vad som har hänt. Det känns som att man varje dag gör en analys om vad man tror ska hända i morgon. Framför allt SVT försöker visa det från en gräsrotsnivå. Man försöker nog engagera människor på ett personligt och känsligt plan.

Kristian Green, Statsvetarprogrammet Master, 22 år
Vad har du hört om den nuvarande konflikten i Gaza?
Man hör mycket om dödssiffror och levnadsbeskrivningar, alltså hur många människor upplever konflikten.

Från vilka källor?
TV4-nyheterna, Aktuellt, GP och DN.

Vad tycker du om det du har läst?
Man får en väldigt deprimerande bild från medierna, vinklingen känns obalanserad. De palestinska raketerna träffar knappt någonting och få israeler dödas medan många palestinier dör, något som inte media rapporterar.

Intervjuat av: Felix Österberg och Hannes Floman