Förutom de som rest Afrika runt med ryggsäck, verkar de flesta svenskar inte veta var Malawi ligger -eller ens att det existerar. Detta reportage handlar om just detta lilla bortglömda och djupt fattiga land i sydöstra Afrika.

“Demokratin är vår baby, som vi är glada för, men som vi ännu inte lärt oss ta hand om på rätt sätt.�
En parlamentsledamot om Malawis politiska situation.

För lite mer än ett decennium sedan upplöstes enpartistyret i Malawi. Efter att landet nått självständighet från Storbritannien 1964, styrdes det av Dr. Kamuzu Hastings Banda och hans Malawi Congress Party med järnhand. Under denna period var det bland annat förbjudet för kvinnor att bära byxor, för män att ha långt hår och det var inte heller tillåtet att le. Avtryck från denna del av Malawis historia kan man inte undgå att se. Till exempel bär den största genomfartsvägen i huvudstaden Lilongwe namnet Kamuzu Procession Road och trots att många talar om den gamla tiden med skräck i blicken omnämns Banda ofta försiktigt som landets förste president.

En fråga om prioritering
Den personkult som fanns under diktaturtiden har inte bara satt sina spår i hur landets politiker tycks se på offentliga medel och sina egna uppdrag, utan också i malawiernas syn på sina ledare. I varje lokal, hur liten den än må vara, kan man vara säker på att få se en inramad bild av den nuvarande presidenten med en plakett med texten “His Excellency the President Bingu wa Mutharika�. Exakt samma bild, med samma ram, överallt. För en utomstående betraktare är det svårt att förstå hur landets mycket begränsade budget kan täcka utgifter för alla dessa tavlor, än mindre för det mauseleum för den nu avlidne diktatorn som är under uppbyggnad i centrala Lilongwe.

Korrupt president
År 1994 blev det folkliga kravet på demokratiskt styre till sist så starkt att regimen såg sig tvingad att tillåta en omröstning, som resulterade i att flerpartidemokrati infördes. Sedan dess har mycket hänt, men demokratin är fortfarande ung och kan inte tas för given. Som en parlamentsledamot uttryckte det:
- Demokratin är vår baby, som vi är glada för, men som vi ännu inte lärt oss ta hand om på rätt sätt.
Landets förste demokratiskt valde ledare, president Bakili Muluzi, som representerade United Democratic Front (UDF) fick förnyat förtroende vid valet 1999. UDF försökte sedan upphäva den paragraf i grundlagen som stadgar att presidenten som mest kan regera i två mandatperioder. I samband med detta misstänks stora summor mutor ha betalats ut. Muluzi blev under sin tid vid makten mycket rik och Antikorruptionsbyrån i Malawi har för närvarande inlett en omfattande undersökning kring hans förehavanden. Vid fjolårets val anklagades partiet också bland annat av EU:s observatörer för att ha använt stora offentliga medel till sin valkampanj. Hur valet genomfördes i stort var inte exemplariskt, men internationella observatörer valde att godkänna dess resultat. Valets segrare blev åter UDF och Mutharika utsågs att leda landet.

Oräknliga intriger
Dramatiken i den malawiska politiken kan förmodligen göra vilken manusförfattare som helst avundsjuk. Och visst kan man önska att det vore fiktion. Bara under det år som gått sedan förra valet har intrigerna varit oräkneliga. Relationen mellan regeringen och oppositionen är minst sagt ansträngd och präglas av att presidenten sedan förra året bytt parti, att talmannen kollapsade under en hätsk debatt i parlamentet (kring presidentens nyinköpta lyxbil) och sedan dog, samt att presidenten bokstavlingen kastat ut parlamentet ur sin byggnad. (Bild 1 f.v. Några av de nu utkastade)

Konflikt om palatset
Banda lät uppföra New State House som sitt palats, med 150 hektar stor tomt (och givetvis inte av en slump ett rum mer än Buckingham Palace, se den omtvistade byggnaden i sista bilden till höger) men när landet blev demokratiskt tillföll byggnaden parlamentet. 60 miljoner dollar satsades villigt från givarländer på den symboliskt viktiga renoveringen av palatset till en funktionell parlamentsbyggnad, pengar som man i efterhand kan konstatera formligen kastades i sjön. När president Mutharika bestämde sig för att flytta in, användes statliga medel för att åter bygga om det till presidentbostad. Hittills har president Mutharika dock endast spenderat tre nätter i denna abnorma bostad, eftersom palatset, enligt ett pressmeddelande från regeringen, är hemsökt av andar.

Ett hemlöst parlament
När parlamentet kastades ut från New State House, anvisades man istället till de utbombade sportarena. För att parlamentet ska kunna samlas krävs det således lite välvilja från presidenten att låna ut lokal, eller en enorm summa pengar, för att kunna samlas på någon annan säker plats. Den pågående sessionen i parlamentet hålls i två rum i New State House, som presidenten gett dem tillåtelse att använda.

Oklara regler
Parlamentets sammanträde blev vid ett flertal tillfällen uppskjutet på grund av att presidenten underlät att finansiera det. Att han inte är så angelägen att se parlamentet samlat, beror i sin tur på att oppositionen försöker starta en riksrättsprocess mot honom. Anledningen till oppositionens missnöje är presidentens beslut tidigare i år att lämna UDF och starta ett nytt parti, Democratic Progressive Party (DPP). Oppositionen, nu också bestående av UDF-medlemmar, menade att presidenten därmed borde lämna sin post. President Mutharika regerar dock vidare, med en annan färg och en minoritetsregering bestående av dem som följde med honom över till DPP. Reglerna för riksrätt är ännu något oklara, delvis för att det aldrig tidigare varit aktuellt att använda dem, men i detta nu har parlamentet fastslagit hur en riksrättsprocess ska genomföras och allt tyder på att frågan är långt ifrån överspelad.

Inga pengar till nyval
Ingen vet dock vad som händer om oppositionen är framgångsrik och presidenten avsätts. Enligt lagstiftningen kan vicepresidenten eller en kongress ta över landets styre tills val hålls. Malawis möjligheter att finansiera ett nyval är dock mycket små, något som beslutet att dra in lokalvalen som skulle ha hållits i år är ett tecken på. Det är också troligt att givarländerna är måttligt förtjusta i tanken på att finansiera ett nytt val.

Svält runt hörnet
Samtidigt som parlamentarikerna äter snittar och träter om partipolitiska frågor, hotas malawierna av svält. Enligt FN:s officiella uppskattning kan det handla om så många som fem miljoner, av landets totala befolkning på ungefär tolv miljoner. Befolkningen består till stor del av barn under 15 år och ett genomsnittligt år lyckas de flesta få näring nog att överleva, men när torkan slår ut de livsnödvändiga skördarna av majs är katastrofen ett faktum. Situationen i år är den allvarligaste sedan den stora hungerkatastrofen i regionen i början av 90-talet. Hur det slutar beror främst på hur många rika länder som besvarar FN:s vädjan om finansiellt stöd och hur mycket mat man lyckas importera från grannländerna. Men på lång sikt avgörs landets framtid snarare av hur väl dess makthavare hanterar folkets förtroende och när de börjar ta itu med ödesfrågorna.

Foto: Hanna Berheim