De hemlösas hem: Nickelsville

I Seattle på USA:s nordvästra kust är situationen för de hemlösa svår. Att leva i landet för de fria, och i hemmet för de modiga, innebär inte sällan att man får lägga sig för att sova någonstans där ingen polis eller nattvakt ska kunna hitta en. I november togs ett beslut att etablera en plats för Seattles hemlösa; ett nytt Nickelsville.

Hög tid för medkänsla
I USA är det Thanksgiving och i de amerikanska hemmen bjuds det, enligt tradition under novembers fjärde torsdag, på tolvkiloskalkoner, sötpotatismos med marshmallows och det visas amerikanska fotbollsmatcher på TV. Allt till minne av sägen om de goda gärningarna och vänligheten som indianerna visade nybyggarna och pilgrimerna som var i nöd efter att de anlänt till den nordamerikanska kontinenten på 1600-talet.

I dessa givmilda tider klubbades beslutet att ett nytt läger för hemlösa i Seattle ska byggas. Lägret som kallas Nickelsville har fått sitt namn efter Seattles tidigare borgmästare Greg Nickels som förde en hård politik mot hemlösa. Han förbjöd praktiskt taget människor att sitta på gatan. Resultatet blev att hemlösa utan pengar som satt och tiggde fick dryga böter. Greg Nickels politik har upplevts som hotfull och en stor grupp hemlösa har känt sig jagade under hans år som borgmästare. Som en sorts revansch, med ett rågat mått ironi, valde organisationen bakom Nickelsville att namnge lägret efter honom.

2826 NW Market Street i Ballard
Det nybyggda Nickelsville i stadsdelen Ballard ska ersätta det tidigare lägret och består efter en knapp veckas konstruktionsarbete av ett par stugor stora som friggebodar, bajamajor och ett tiotal tält uppsatta på träterrasser. Ett av de större tälten har en kök- och umgängesdel. Området är beräknat att kunna inhysa omkring femtio av Seattles hemlösa. Invånarna i Nickelsville som kallar sig själva för Nickelodeons var redo att inkvartera sig i lägret samma dag som den första etappen av konstruktionsarbete var färdigt i mitten av november. Detta Nickelsville som ligger vid 2826 NW Market Street är det andra lägret av sin art, som till skillnad från den första upplagan vid 1010 South Dearborn Street i södra delarna av staden är uppbyggt av nyinköpt material. Seattle bidrar med omkring 150 000 kronor till det nya Nickelsvilles startbudget och kommer fortsatt bidra med ytterligare ekonomiska tillskott till de årliga utgifterna.

Förväntningarna är höga och det finns stort hopp om att Nickelsville ska kunna bli en bidragande och positiv del av Ballards samhälle. Lägret har för närvarande fått tillgång till markområdet under ett år, med chans till ytterligare ett års förlängning. Vissa av de boende i närområdet har både visat sin empati och stort stöd. En mangrann trupp har hjälpt till att bygga upp Nickelsville och donerat mat och andra förnödenheter till de hemlösa. Andra närboende har å andra sidan uttryckt skepsis och vissa närliggande affärer, restauranger och barer har visat ett missnöje och tror Nickelsville kommer påverka deras verksamheter negativt.

En hård och kall verklighet för hemlösa
För att ge en bild av den tuffa situationen som Seattles hemlösa befinner sig i: I centrala Seattle möts man i regel av någon med en pappmugg, pappskylt, munspel, levande orm eller något annat tillhygge för att åkalla ens uppmärksamhet i gathörnen. Med skyltar av wellpapp i sin famn sitter två män vid avfarten till en av stadens största motorvägar Interstate 5, som sträcker sig från Mexiko i söder till Kanada i norr, och ber om en peng vid rödljuset. Ser man förbi deras vita plaststolar kan man skymta tälten i buskaget bakom dem. Deras hem. Efter en vänstersväng ser man ytterligare två individer vid den motsatta avfarten. De befinner sig i samma sits som de två männen som precis passerades. I en annan del av staden går en man fram till bilarna som stannat vid ett rödljus och frågar om någon har växel över. Vid Montlakebron sträcks en vädjande hand ut av en kvinna som för dagen valt att använda en av det pågående vägbyggets väldiga orangea trafikkoner som en sittplats att be om pengar från. Väskan har hon hängt vant och praktiskt över en annan kon bredvid. I stadsdelen University District har en grupp hemlösa skapat något som liknar ett provisoriskt, illegalt läger vid en av de större parkeringarna nära University Way. Det är belamrat av cyklar, filtar, sovsäckar, kartonger och pappmuggar.

Sleepless in Seattle
För den gemene Seattleinvånaren är det nog svårt att moraliskt hitta rätt i denna hinderbana av efterfrågande blickar, kommentarer och öppna, vädjande händer. Vem borde man hjälpa? Hur hjälper man till på bästa sätt? Volontärorganisationer som exempelvis Sleepless in Seattle donerar sovsäckar till hemlösa runt om i Seattle och i närområden nu när kvicksilvret kryper ner mot nollgradigt. Organisationerna och initiativen är många och inte sällan imponerande innovativa. Det krävs mycket för att få människors liv på rätt köl och se en långsiktig, konstruktiv framtidslösning. De nuvarande idéerna och visionerna kombinerat med mer och hårdare arbete, inklusive en stark kollektiv övertygelse krävs för att Seattle ska kunna vända på den negativa utvecklingen och den kris som staden genomgått.

Staden har potential att lyckas
Seattle har god potential att vara en plats i USA som lyckas förändra situationen för de hemlösa. Det sociala ansvaret som många av invånarna uppvisar är inspirerande och värmande. Nickelsville är bara ett av många exempel på detta. Att Seattles nuvarande borgmästare Edward Murray introducerat satsningar för att sätta stopp för, samt vända den negativa trenden med det ökande antalet hemlösa, kommer förhoppningsvis att agera som en katalysator för denna förändring. Med sin subkultur och reaktivitet, samt sin liberala och progressiva historia har Seattle all den inneboende kraft som krävs för att förbättra den nuvarande verkligheten för de hemlösa. Dock får Seattle fram till den dagen erbjuda sina arma hemlösa en provisorisk lösning där Nickelsville kan vara en plats för givmildhet, trygghet och gemenskap för de som är långt ifrån den amerikanska drömmen, som många av de hemlösa önskat sig.

Foto: Mikael Boberg